Annons
Nyheter

Kärleken till Dolly förenar

I dokumentären Jag är min egen Dolly Parton, som invigde Tempofestivalen och som går upp på biografer i morgon, är sångerskan Nina Persson en av fem kvinnor som finner varandra i countrydrottningens musik.
Nyheter • Publicerad 10 mars 2011
I Jag är min egen Dolly Parton medverkar fem kvinnor som delar en kärlek till Partons musik: Nina Persson, Lotta Wenglén, Helena Josefsson, Gudrun Hauksdóttir och Cecilia Nordlund.
I Jag är min egen Dolly Parton medverkar fem kvinnor som delar en kärlek till Partons musik: Nina Persson, Lotta Wenglén, Helena Josefsson, Gudrun Hauksdóttir och Cecilia Nordlund.Foto: 

Filmen började som en konsertfilm om en svensk hyllningskonsert till Dolly Parton, men slutade som ett gripande porträtt av fem olika kvinnor: sångerskorna Nina Persson, Cecilia Nordlund, Lotta Wenglén och Helena Josefsson, och producenten Gudrun Hauksdóttir.

ALLA FEM berättar ärligt och öppet om sina livs smärtpunkter, från trassliga familjerelationer till sjukdom och barnlängtan. Runt bordet på en solig uteplats förklarar Nina Persson för de andra kvinnorna att hon har drabbats av livmoderhalscancer, just som hon hade hoppats på att bli med barn.

Annons

– Det finns grejer om mig i filmen som få mig att tänka ”usch” och skruva lite på mig. Men alla har dragit sitt strå till stacken och bjudit till. Därför känns det som om man har gjort det för laget.

– JAG OCH C ECILIA Nordlund har känt varandra nästan sedan vi började spela, och då var man ju i ”sup och rök och tuff”-åldern. Och nu sitter vi och pratar om bebisar, om hur man får dom att sova och hur det känns efter förlossningen.

Hur har du förändrats som person av den här resan, att först vara svårt sjuk och sedan få barn?

– Jag gick över gränsen från att tro att ingenting kan hända mig till att förstå att ganska jävliga saker kan hända. Jag har aldrig haft hål i tänderna, jag har kunnat leva ganska hårt utan att bli sjuk – jag har varit motståndskraftig och frisk. Jag har haft tur och varit, eh, begåvad. Och rätt som det är kommer det en sådan grej. Då förstod jag att jag inte var immun.

BÅDE CARDIGANS och hennes andra band, A Camp, har tagit en paus. Just nu har Nina Persson faktiskt inga konkreta planer, annat än att försöka få grepp om det nya livet som förälder.

Men helt har hon inte släppt musiken. För att få sonen att somna fyller hon cd-spelaren med Brian Enos ambientmusik och den impressionistiske kompositören Erik Satie, något som har inspirerat till ett samarbete med en turkisk kompis som är elektroakustisk kompositör.

– DET ÄR ROLIGT att göra något annat än linjära låtar och sång på traditionellt sätt. Jag har ju lyssnat på de här skivorna 250 000 gånger. Det var länge sedan jag konsumerade musik så upprepande, som man gjorde när man var nio, tio år. Det är fantastiskt att kunna ett ambientstycke av Brian Eno utantill.

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons