Annons
Nyheter

Lågmäld Kjellvander på topp

Christian Kjellvander är de små medlens mästare. Sällan har han varit bättre än på Kafé de luxe i torsdags.
Nyheter • Publicerad 5 mars 2011
Foto: 

Christian von Svensson. Så heter mannen som fått äran att värma upp för Christian Kjellvander. Malmömusikern berättar att han en gång funderat på att byta namn till sin mors flicknamn, Kjellander. Han säger att han just den här kvällen är glad att han skippade det. Kvällen inleds alltså med underfundig underhållning i drastiska galghumorslåtar från en man som också går att möta som presentatör på en wrestlingklubb i Malmö.

Långt allvarligare blir det när kvällens huvudattraktion går på scen. Långhårig, och i rutig skjorta som alltid, i dag täckt av lammullströja och kombinerad med chinos. Christian Kjellvander är Sveriges största röst i americana/folkrockgenren men verkar inte locka lika mycket folk som han gjort förr i Växjö. Knappt 80 personer har bestämt sig för att vika torsdagskvällen för honom.

Annons

Synd, för han har nog sällan varit bättre än denna kväll.

Bandet är perfekt, en trio som följer Christians varje steg, från ödesmättade ljudexplosioner, över fjäderlätta akustiska arrangemang, till veritabla gitarrdueller.

Och Christian Kjellvander väljer och vrakar ur sin repertoar. Tyngdpunkten är på senaste skivan, höstens The Rough and the Rynge, med godbitar som Slow walk in the country och Long distance runner. Men vi får också höra ekon från förr, från de båda bandprojekten Loosegoats och Songs of soil, och ett knippe soloklassiker.

Christian Kjellvander säger som vanligt ingenting mellan låtarna. Han stämmer gitarren, och ibland undslipper han sig ett "tack så mycket". Inför Transatlantic öppnar han sin sångbok han har med sig, lyfter på ögonbrynet och låter ett leende spela i mungiporna. Tillräckligt för att få publiken att reagera. Det är de små medlens mästare, och vi får nöja oss med att få orden i musiken.

För nog är det så att en Christian Kjellvander-konsert kan bli både introvert och monoton, även om musiken innehåller aldrig så mycket vackra partier och kloka ord. I kväll har han dock lyckats väldigt bra med dynamiken, både i låtarna och i själva kompositionen av konserten. En klassiker som Homeward rolling soldier får en ny kostym med stenhårda gitarrer som pumpar ut samma barréackord under hela låten, och bryggan mellan Portugal och Oh night är sällsynt snygg. Gitarristen Tias Carlson glimrar som sidekick till Christian Kjellvander, och tillsammans med hela bandet lockar de fram både det svarta, det vackra och det hårda i musiken.

De tar med oss på en ödesmättad resa, långt från den kalla marskvällen där utanför.

CHRISTIAN KJELLVANDER

Kafé de luxe, Växjö, 3/3

Publik: Knappt 80

Längd: 1 timme och 20 minuter

Bäst: Den stenhårda versionen av Homeward rolling soldier

Sämst: Nej.

Saknade mest: Inget fel på att vara lågmäld. Men lite lite mer publikkontakt skulle vara okej.

Helena Söderlundh
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons