Lotta Olsson: Tro på tomten

Men det är något konstigt med julen i år, i alla fall i Lotta Olssons och Benjamin Chauds bok Tro på tomten. I 24 täta kapitel berättar de om snö som aldrig kommer, hyacinter som trillar ur krukorna, granar som tappar barren och ljus som inte går att tända. Frågan är bara varför? Går det att stoppa? Och hur?

Olsson, som skrivit exempelvis Konstiga djur (2011), dyker in i problemet genom Tilda och hennes familj. Olsson fångar in läsaren med igenkännbara beskrivningar och retoriska frågor, rappt och finurligt på samma gång. Hon gör också yviga kopplingar till andra delar av världen och antyder suggestivt att snart, snart kommer det att hända ännu mer speciella saker.

Benjamin Chaud, som gjort bildmaterialet till bland annat Snömannen (2012), formar mjukt och färgstarkt familjens pysselglädje och kamp att hantera alla märkligheter. Han ger karaktärerna personliga drag och fångar miljöerna med lekfulla perspektiv, särskilt när natten och speglarna vrider om tillvaron. Riktningen mot nästa uppslag är stark både i helsidesbildernas motiv och i de små utbrutna bildernas placering, som någon gång till och med krossar uppslagens dekorativt röda inramning.

Det är också i brotten mot den vanliga lunken som texten skruvas åt. Bakom alla speglar lever nämligen en massa väsen som människorna glömt eller håller på att glömma bort. Ibland tar de sig in i människornas värld och ställer till det. En figur mer än andra. Men Skrufs, ett troll från den andra världen, gör tvärtom. Tillsammans med Tilda blir han den som ska axla rollen som julens räddare.

Tro på tomten är en spännande julsaga, som kan läsas som en adventskalender eller i ett svep. Det moderna och det traditionella blandas på ett underhållande och lite mystiskt sätt, och bitvis blir det till och med lite otäckt.

JONNA FRIES