Räfven väldigt levande

2009 sattes skivförsäljningsrekord på Fuji rock festival i Japan efter en spelning. De är förresten nyligen hemkomna från en turné i just Japan. Bandets senaste skiva Svensk kultur är en uttalad kommentar på det politiska läget i Sverige och folk som sitter i riksdagen med folkdräkt på sig. Den här knutna näven menar allvar, men retoriken svänger. Vi spelar den nya svenska folkmusiken, informerar bandet. Och det måste betyda att det inte var bättre förr.

Musiken Räfven spelar under kvällen är folk­musik från i första hand olika östeuropeiska håll. Jag anar inslag av Ryssland, Balkan, klezmer (judisk folkmusik med rötter i östeuropa), romsk musik och svensk folkmusik. Eventuellt finlir offras på ösets altare och det fungerar att nästan bara ha ett läge på gaspedalen när det är så oemotståndligt. Det enda man behöver göra är att inte stå still och det är ändå omöjligt. Några enstaka lugnare melankoliska partier finns förvisso, men vardagens sorger försvinner snart, i alla fall tillfälligt, i vild dans. Det var förstås med det syftet den här musiken började en gång. I gotta dance to keep from crying, som Smokey Robinson sjöng. Sjungs gör det annars minimalt,mest publikfriande shalala, nanana och många hej. Det är inte lätt att anteckna i stöket. Klofts morp torben, någon? De åtta på scenen tar i från tårna och jag väntar nästan på att någon av dem ska svimma av utmattning. Energin och tempot gränsar bitvis till det diagnostiserade. I teorin skulle det kunna vara ett problem att låtarna är snarlika, men inte i praktiken.

Publiken kontrar med att klappa, hoppa och tjoa – varpå musikerna eldar på ännu mer. Om The E Street Band vuxit upp med folkmusik hade de kunnat låta så här. Det är rent av nödvändigt att räkna upp musikerna. Titta själva: Jonas Lundberg?–?gitarr, Loke Nyberg?–?fiol, Martin Nurmi?–?saxofon, Daniel Wejdin?–?tambura, Johan Dahlkvist?–?dragspel, David Fraenckel?–?trombon, Rasmus Blanck?–?kontrabas och Per Svenner?–?slagverk. Det här var Räfvens första besök i Växjö. Förhoppningsvis inte det sista. Ett avslutande citat jag läste någonstans och fastnade för: Bevara Sverige dansande.

OLA CLAESSON