Annons
Nyheter

Samtal om sex i litteraturen

Nyheter • Publicerad 28 mars 2011
Caroline Nelander gillar gammal erotik bäst. Decamerone från 1300-talet är hennes favorit.
Caroline Nelander gillar gammal erotik bäst. Decamerone från 1300-talet är hennes favorit.Foto: Lars-Göran Rydqvist
Foto: 
Jean M Auel, storsäljande författare.
Jean M Auel, storsäljande författare.Foto: 

Grottbjörnens folk kom på svenska första gången 1981 och har sedan dess kommit i många nytryck, den senaste så sent som förra året. Efter Grottbjörnens folk kom Hästarnas dal, Mammutjägarna, Stäppvandringen, Nionde grottan.I morgon släpps – samtidigt i hela världen – den sjätte och avslutande delen i Jean M Auels mastodontsuccéserie, De målade grottornas land.

Jag minns hur jag som ung och i den där berömda slukaråldern plöjde några av seriens första böcker. De stod i bokhyllan hemma, alldeles tillgängliga. Mest läste jag, nyfiket, för sexet och det är just det där sexet som böckerna blivit mest kända för. En högst ovetenskaplig rundfrågning i bekantskapskretsen visar att det var just så och därför vi läste Jean M Auels biffiga böcker om den blonda och resliga (!) cromagnonflickan Ayla. I filmen från 1986 som floppade stort spelades Ayla av Daryl Hannah. Skulle vi läsa om böckerna nu skulle vi nog hisna över den underliggande rasismen.

Annons

Bokserien är en av världens mest sålda och det kan inte bara bero på nyfikna ung-glin. Jag träffar en som vet en del om läsning, böcker och läsare, bibliotekarien Caroline Nelander, för att tala om saken. Mest kommer vi att tala om sex i böcker.

- Jo, jag tror också att böckerna slog igenom för att de handlar så mycket om sex. Men de gör det på ett rumsrent sätt. Det var okej böcker att ha hemma i bokhyllan. Inte som Harlequin-romanerna. De tilltalade en bred publik, inte som till exempel Anaïs Nin som också skrev om sex men som räknas till den så kallat goda litteraturen. Grottbjörnens folk blev allmängods, vem som helst kunde låna dem. Sedan tror jag på marknadsföringens kraft också. Som att den nya boken nu släpps samtidigt i hela världen, det är ju ett sätt att skapa magi.

Caroline Nelander betonar att att Jean M Auel faktiskt kunde skriva, att böckerna är lättlästa med flytande text, att hon bygger upp en spänning, att det finns en body i texterna, och tydliga karaktärer. Att det inte är Harlequin.

- Man vill kanske läsa böcker med mycket sex i som ett sätt att fly verkligheten. Man vill kanske att det ska kittla lite. Men det finns ju så många bra böcker som handlar om sex.

Decamerone är Carolines favorit.

- Den har jag alltid varit så förtjust i. Den är inte svår, trots att den är från 1300–talet. Jag läste den första gången när jag var 17–18 år. Det är döfina skildringar, de breder inte ut sig över hela sovrummet. Det skickliga är att kunna skriva om sex så att man som läsare behåller nyfikenheten. Sarah Waters är också bra på det, om vi ska tala om moderna författare. Det är som med allting egentligen?–?har du inte finessen, har du ingen tanke med vad det är du vill?–?då faller det bara platt. Det bästa är när det är beskrivet som en så naturlig ingrediens i handlingen att man inte ens tänker på det. Det borde bara vara där?–?och smälta in.

Sex i all sorts litteratur har alltid funnits påpekar Caroline, som tycker att D H Lawrences Lady Chatterleys älskare från 1928 håller än.

-Fast det är klart, kvinno­bilden där är väl inte särskilt modern.

Hon rekommenderar också den ocensurerade versionen av Tusen och en natt. Anaïs Nin. Suzanne Brøgger. Kerstin Thorvall. Och tycker att det finns en fara med skildringarna i Harlequin som man inte bara kan rycka på axlarna åt, eftersom de sprider farliga stereotyper, till exempel den om nejet som betyder ja.

Sedan berättar hon om Östgöta bibliotek som på sin hemsida har en avdelning som heter Vågat. Där har man samlat erotiska titlar, e-böcker eller strömmade, som man kan låna eller lyssna på. Anonymt.

Fotnot: Decamerone av Giovanni Boccaccio kom 1353 (cirka) och är en novellsamling med 100 berättelser. Pesten kommer till Florens, och tio adliga ungdomar flyr staden för landsbygden i tio dagar. Där berättar de varje dag en berättelse var. Satir, äventyr, romantik och erotik står på dagordningen.

Camilla Carnmo
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons