Annons
Nyheter

Sigrid Combüchen besöker Växjö

Spill var en av fjolårets mest hyllade romaner. Smålandspostens Tina Persson fick ett samtal med Växjöaktuella författaren Sigrid Combüchen. Ett samtal som kom att handla om allt från damromaner till trädgårdsskötsel och folklighet.
Nyheter • Publicerad 14 mars 2011
Sigrid Combüchens lovordade roman Spill kallar hon själv för en damroman.
Sigrid Combüchens lovordade roman Spill kallar hon själv för en damroman.Foto: 

Augustprisvinnaren i skönlitteratur, Sigrid Combüchen, författare och lärare på Författarskolan i Lund, kommer till Linnéuniversitetet och Växjö stadsbibliotek den 17 mars för att tala om sin lovordade bok Spill, en damroman.

Hon har just börjat varva ner från en längre föreläsningsturné när jag når henne på telefon i hemmet i Lund.

Annons

Hur står det till efter alla publika framträdanden, har det varit tröttsamt eller bara roligt, att framträda och svara på frågor?

– En blandning, kan man säga. Jag har just avverkat resor från Härnösand, Umeå och Sundsvall till Lidingö och Danderyd. I Umeå hade jag fyra framträdanden på två dagar, och platserna har varierat: Jag har stått i köpcentra och hållit föredrag mellan kaffemaskiner och skor!

Oj, då??

– Eftersom jag föreläser är jag van vid att ha en publik. Folk frågar inte så mycket. Jo, enskilt kommer de efteråt. Jag läser inte ur boken, utan tycker mycket bättre om att tala om den.

Du har varit nominerad fyra gånger till Augustpriset och på det femte smällde det! I en intervju som jag hörde med dig, sa du, apropå prispengarna, att du kommer att kunna köpa litet fler tulpaner. Har du gjort det?

– Jag hade oavsett detta köpt massor av tulpaner. Det är inte alltid så lätt att ha kommentarer till hands?? Vad gäller Augustpriset så är det trevligt att få det, men kvalitativt smäller det inte högre än andra. Ingen författare är förtjust i tävlingsmomentet. Man ställer inte upp i en tävlan när man skriver en bok! Jag har fått ett antal priser och har på det sättet haft framgångar. Trevligt är att få ett brev hem i brevlådan med upplysningen om att jag erhållit pris och att en större summa pengar är insatta på mitt konto, som med De Nios stora pris. Men just nu är mediaevenemang stort. Det nomineras och has galor även om priset är en tunnelbanebiljett.

Du har redan haft ett stort genombrott med Byron, en roman, 1988. Kanske är betydelsen genombrott inte alltid samma sak för författaren som för medierna och läsarna?

– Oh, nej. Det är inte nödvändigtvis publikframgångarna som tilltalar en själv. Min favoritroman bland mina egna är Parsifal.

En del anser att du är en svår och akademisk författare. I Spill finns en scen på ett tåg där du i texten, i egenskap av författare råkar ut för det att man aldrig har hört talas om dig??

– Folk får för sig att påpeka saker som: Du säljer väl inte lika mycket Som Paulo Coelho? Själv tycker jag inte att jag är svår.

Annons

När visste du att du ville bli författare?

– Det var i den vevan som jag debuterade. Jag var bara 18 år när jag skrev Ett rumsrent sällskap. Nästan vem som helst kan skriva en första bok. Sedan fick jag börja öva mig och lära mig.

Har du på snudd blivit folklig med romanen Spill?

– Det vet jag inte, jag har skrivit den roman jag ville skriva. Men jag har fått mycket respons från äldre kvinnor. Hedwig i boken får ju inte alls det liv som hon tänkt sig, men det blir ändå ett liv. Så har det varit för många kvinnor: inget blev kanske som man tänkt sig men det blev ändå bra. De flesta människor har ju inga speciella framgångar så som framgång definieras 15 minuter i rampljuset. Men även om man tänker på vardaglig framgång – att lyckas med livet ställer unga kvinnor i dag enorma krav, främst på sig själva. Många vill ha ett liv som ska rymma så mycket, vara så perfekt. När kvinnorollen utvecklats bort från köket och barnkammaren har nya saker lagts till, men inga har dragits ifrån. Jo, en sak har försvunnit. Före andra världskriget fanns intellektuella kvinnogrupper, kring Fogelstadgruppen, Klara Johansson och även Selma Lagerlöf. Dessa grupper var inte begränsade till kvinnofrågor, de var inte så stora, men en samhällsfaktor.

Spill är en roman i romanen med den unga Hedwig som växer upp i en familj av bröder under 1930-talet, men det förekommer flera röster och inskjutna kommentarer, även reflektioner kring själva skrivandet, och kommentarer om företeelser på nätet, som att googla. Har Spill påverkats till formen av nätets möjligheter och kultur?

– På ett sätt har det påverkat, men formen har också påverkats av den fiktiva researchen, eller vad vi ska kalla det. Allt är ju fiktion, hopsatt av bitar. Avsikten var att skriva en lite skrotig roman med röster och stilar. Jag blev skakad av att den kallats formfulländad och dammfri. Kanske kan man kalla boken hembygdsskildring. Jag ville skriva om platsen där jag bor och hur den har förändrats.

Spill är i mycket en bok om 1930-talet. Varför heter den Spill? Och vad är det med 1930-talet?

– Det mesta som vi skapar är spill. Saker, tankar, känslor. Ansträngningar som inte förverkligas utan kommer halvvägs och hamnar i komposten. Kläderna var vackrare på trettiotalet! Jag tycker om 1930-talets mode, populärmusik och arkitektur. Och så de motgående rörelserna, mellan sena 1930-talets högkonjunktur och den förkrigstid som det samtidigt var.

Varför så mycket detaljer om film i boken?

– Filmen, klippning och montage är i dag ett etablerat sätt att se, även i text, i romaner avtecknar det sig. Så många konstformer samsas i filmen – text, bild, ljud. Romanens resonemang om konst fick därför handla om film.

Annons

Hur ser du på bokutgivningen i stort i dag?

– Det är en stor fråga att besvara. Jag är i alla fall väldigt glad att mitt eget förlag satsar på traditionell kvalitetslitteratur. Läsarna vill visst ha Torgny Lindgren, Knausgård, Kristina Sandberg och mig, bland andra. Och den fantastiske smålänningen Peter Törnqvist. Det är kvaliteten det handlar om, oavsett genre.

Första kapitlet i din damroman inleds med Några brev om min trädgård, det här med trädgårdar och författare: det finns både klassiska och nutida exempel på växelverkan mellan trädgårdsarbete och skrivande. I din damroman beskriver du till och med ett arbetschema där trädgårdsarbetet ingår. Är det ditt eget schema?

– (antydan till skratt) Det där jag beskriver i Spill har jag knyckt från Harold Nicolson. Men jag har en stor trädgård och håller på att lära mig utifrån dess förutsättningar: är väldigt förtjust i att gräva djupa hål och anlägga nya rabatter. Men det är mycket skugga i trädgården.

Då finns där många träd?

– För några år sedan tvangs vi fälla nio almar och fortfarande är det en massa trädskugga. Trädgården lär en något om att skriva, om tålamod, om att misslyckas och försöka igen. Jag tänker aldrig i stora projekt, varken i skrivandet eller i trädgårdsarbetet, avser aldrig så mycket, utan jag börjar skriva och sen ser jag vad som händer. Jag planterar något och blir lycklig om det vill sig.

Tina Person

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons