Sophie Divry: Kod 400

Paul Desalmands Mitt liv som bok tecknade en romans kringflackande levnadsöde, Drömbokhandeln av Laurence Cossé gjorde spänningslitteratur av bokhandelsmarknaden, och nu blottas bibliotekarien i Sophie Divrys debutroman Kod 400.

Medelålders, placerad på landsortsbibliotek, på en källaravdelning där hon knappt märks, hittar Divrys bibliotekarie en sovande besökare som blivit inlåst över natten. Omedelbart inleder hon en eldig monolog om författare, böcker, bibliotekens roll och sitt eget liv - och den tar slut först när portarna öppnas.

Titeln, Kod 400, är hämtad från Melvil Deweys klassifikationssystem. Den står för språk, en avdelning som till hennes förfäran blivit flyttad in i en annan och lämnat ett hål efter sig. I språkkoden finns också en brännande punkt, för bibliotekarien är ensam, kommunikationstörstande och hemligt förtrollad av nacken på en läsande doktorand.

Allt det där gör Divrys roman till en historia om bibliotekens uppgift och läsningens möjligheter till banbrytande samtal. Fräsande och kärleksfullt ångar bibliotekariens svältfödda tal fram. Som karaktär blir hon något av en karikatyr, men Kod 400 formar sig ändå till en ganska snärtig roman. Även om koder och kategorier bitvis torrt står på rad finns ett sug i prosans kast mellan personligt och universellt som både underhåller och väcker diskussion.

JONNA FRIES