THE SCRIPT

Vissa band går inte riktigt att greppa.

Nyheter • Publicerad 17 september 2014

De är för abstrakta och uddlösa, utan karisma. Irländska The Script är ett sådant band. Varför de gör musik och varför man ska lyssna på den är lika befogade och obesvarade frågor även efter trions fjärde skiva. Försök till fastetsande pop förblir just försök och Coldplaystölder, och texterna måste vara, minst till hälften, skrivna med hjälp. Framför?allt No Good in Goodbye är så våldsamt fånig. Absolut sämst blir allt i Paint the Town Green med en vi-är-fortfarande-irländare-(vi-lovar)-text, tonsatt av en studsig sjörövarmelodi.

Hannes Lundberg Andersson

Annons

Lyssna hellre på: Glas-vegas – Glasvegas (2008).

THE SCRIPT

NO SOUND WITHOUT SILENCE

(SONY/COLUMBIA)

POPROCK

1/5

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons