Binets bok är mest ett uppräknande av olika bataljer
Det är Sara Gordans fantastiska översättningsarbete som räddar min läsning av Laurent Binets nya roman ”Civilisationer”. Det finns inget som intresserar mig så lite som krig, kungar, strategier och fältslag, så det träffsäkra språket är för mig den enda behållningen i denna skälmska pastisch.
Civilisationer
Författare: Laurent Binet
Förlag: Albert Bonniers
Översättning: Sara Gordan
Laurent Binet skrev 2018 succéthrillern ”Språkets sjunde funktion”. Det var en bildad och rolig drift med filosofi, språk och litteratur som jag tyckte mycket om. ”Civilisationer” är ett helt annat slag. Det är ett tankeexperiment som Laurent Binet berättar i fyra delar genom att språkligt använda sig av de historiska genrerna isländsk saga, sjöfarardagbok, krönika och äventyr.
Utgångspunkten är denna: Tänk om Columbus aldrig hade återvänt från Amerika, utan en soldyrkande inkakung vid namn Atahualpa istället hade härskat i stora delar av Europa. Vad hade hänt med Europas kungahus och kristna tro? Tänk om ”Solteserna” hade spikats upp på kyrkporten i Wittenberg istället för Luthers 95 teser? Och så vidare.
”Jag gäspar mig igenom största delen av ”Civilisationer” och tänker mer på män som leker krig på grön flanell, än på litteratur.”
Det är en tvärtomlek som borde vara underhållande. Romanen är också prisad i Frankrike. Jag gäspar mig dock igenom största delen av ”Civilisationer” och tänker mer på män som leker krig på grön flanell, än på litteratur. Visst finns figurer som är lite intressanta, och visst finns finurliga kommentarer om religion och seder (Montaigne: ”Man får ta seden dit man kommer.” Cervantes: ”Men när sederna kommer till dig?”).
Men till största del är ”Civilisationer” ett uppräknande av olika bataljer och det räcker inte för att göra den här genreleken till en läsvärd roman.
