Förintelsen och flickans minnen blir till en stark litterär biografi

Den 11-åriga flickans liv väckte intresse bland jämnåriga, hon fick många brev. Vid det tillfället talade hon polska, jiddisch, tyska och svenska, men eftersom hon inte behärskade engelska kom inte någon brevväxling igång.

Ett ännu starkare skäl till att hon inte besvarade de naiva och delvis ytliga frågor hon fick var att hon ville glömma. Erfarenheterna från de tyska koncentrationslägren Ravensbrück och Bergen-Belsen fick henne att tiga.

Det skulle dröja drygt 70 år innan hon valde att berätta, vilket skedde i förtroliga samtal med den svenska journalisten och författaren Christina Wahldén. Kapitelboken ”Mitt käraste gyllene barn” är i grunden en biografi, dock presenterad med skönlitterära medel.

Kompositionen tilltalar särskilt i den första halvan av boken, som sträcker sig fram till befrielsen. Stilen präglas av en stram telegramprosa, där korta, enkla fraser skapar skärpa. Den avskalade sakligheten bränner till och ger det unga ödet en ovanligt stark emotionell laddning.

Boken är inte den första om Förintelsen, men lär vara den första som riktar sig till mellanstadiebarn, åtminstone i Sverige. En bakgrundsteckning och en gedigen ordlista öppnar upp för användning i skolundervisning.

Christina Wahldén har gett ut barnböcker som utspelar sig under andra världskriget tidigare. I ”Tulpanpojken” (2017) skriver hon om en pojke som flyr till Sverige från Holland, vilken följdes av den fristående fortsättningen ”Spionen i äppleträdet” (2018).

I år ges dessa ut i en samlingsvolym, med en formgivning liknande den som ”Mitt käraste gyllene barn” fått. Även om inte romanerna var tänkta som en trilogi från början fungerar de utmärkt tillsammans.

Samtidigt som de utgör spännande och engagerade berättelser i egen rätt, gör de stor nytta genom sin förmåga sprida kunskap om historia.

Författarens estetiska talanger smälter samman med en etisk drivkraft, kravet att belysa det mörka i tillvaron. Det är starkt att lyckas med detta, särskilt som texterna genomlyses av hopp, utan att stagnera i patos.