Fräcke Metin står och stampar
Måste gitt
Genre: Komedi
Visas: SVT Play
Omdöme baserat på avsnitt 1-8
I Ivica Zubaks långfilm ”Måste gitt” glider Metin runt med sina polare i orten (Jordbro söder om Stockholm), och drar in lite slantar på att kränga falska Rolexklockor.
Av någon anledning skriver han ner allt han sysslar med i en anteckningsbok, som han håller hårt i. I fel händer skulle den kunna knasa till det ordentligt för Metin.
Givetvis kommer de detaljerade anteckningarna på villovägar. Så småningom hamnar de i händerna på en förläggare, som vädrar årets litterära sensation.
Serien, som består av åtta halvtimmesavsnitt, tar vid där filmen slutar. Metin behöver stålar, som alltid. Skulle filmrättigheterna till hans bok kunna inbringa några kronor?
”Måste gitt” (som betyder måste dra) driver hejdlöst med mycket; med förortsliv, med invandrare, med kulturstroppar – och framför allt med våra fördomar.
Tempot är högt, kameran flänger och slänger och orden flödar. Can Demirtas som spelar Metin är sitt esse.
Den fräcka humorn och energin räcker långt, hela filmen och en liten bit in på serien. Sedan verkar idéerna ha sinat.
Den outtröttlige Metin och gänget bakom ”Måste gitt” fortsätter visserligen att gasa på för fullt, men de missar att släppa upp kopplingen.
Borta är filmens fräschör, likaså bettet i humorn. Dialogen smattrar, men allt hackigare. Nivån på skämten sjunker stadigt ända ner till bajsnivå.
Som tur är går även långfilmen att strömma på SVT Play. Missa inte den!
