GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Hiromi Kawakamis koncentrerade roman är som en långkokt buljong

”Senseis portfölj” är en melankolisk, rolig och koncentrerad kärlekshistoria. Författaren Hiromi Kawakamis roman väcker mersmak, tycker recensenten ÅM Hellman.
Foto: Tranan/Pressbild

Kanske är det åldern, eller så är det att jag aldrig riktigt kommit ur slukaråldern, effekten av att sätta i sig böcker på löpande band och ibland helt och hållet utan eftertanke. Då är det väl inte konstigt att man då och då känner en viss övermättnad? Efter att ha tuggat upp ett halvt kilo godis börjar man längta efter näring?

Roman

Senseis portfölj

Författare: Hiromi Kawakami
Översättning: Lars Vargö
Förlag: Tranan

Hur som helst upplever jag att jag allt oftare föredrar den koncentrerade berättelsen. Det är inte bara mer njutningsfullt, utan precis som en långsamt kokt buljong är smakerna lite djupare, lite mera umami som en konnässör skulle säga. Jag tycker också att det saknas – i alla fall i romanformen, där eländet att ständigt byta berättarperspektiv får mig att må illa.

Jag gillar intimiteten i ett återberättande jag och det är inget fel på berättelser som kan sammanfattas i en mening eller två.

”Senseis portfölj” av Hiromi Kawakami är en kärlekshistoria. Den som berättar är Tsutsiko, en ensamstående kvinna strax under 40. Hon har ett anonymt jobb, verkar inte ha några nära relationer varken till vänner eller familj. Hon dricker lite väl mycket, men hon är ingen partyprinsessa som rumlar runt i Tokyonatten, utan dricker stillsamt i sin ensamhet på olika billiga sake-barer.

En kväll hamnar hon bredvid sin gamla gymnasielärare, och eftersom hon inte kan komma ihåg hans namn kallar hon honom för sensei – magistern. Utan att bestämma något börjar de två träffas och dricka tillsammans. Berättelsen om deras vänskap börjar vid bardisken och utspelas i begränsade miljöer. Ett sätt att beskriva det på är att det händer inte så mycket, men den är väldigt spännande. Eftersom detta inte är en omfattande berättelse så finns det utrymme att koka upp och reducera ner tills berättelsen får ett komplext djup.

Kärlekshistorien är litteraturens lilla svarta – alltid gångbart och kan varieras i en oändlighet. Rätt hanterad kommer den alltid trumfa mer spektakulära skapelser genom att vara enkelt sofistikerad. Det jobbiga är att det också är så lätt att avfärda kärlekshistorien eftersom inget är nytt under solen, och i en analysivrig värld så är det inte svårt att angripa ”Senseis portfölj” heller – han är för gammal, hon är för ung. Det är förutsägbart och normativt och har vi inte läst det här förut?

Så kan man såklart läsa det om man är en okänslig tråkmåns. Ett annat sätt är att uppmärksamma vad det är som utspelar sig mellan den direkta stilen och den outsagda. Smacka med tungan och känna efter vad det är för smaker i de olika lagren? Egensinniga personligheter, regn, körsbärsblommor, En hel del sprit, väldigt mycket fiskrätter. Inget sex, däremot svampplockning, det är både melankoliskt och ganska roligt.

En sista matliknelse innan ni storknar och det är att författaren Hiromi Kawakami, som för mig är en helt ny bekantskap, väcker mersmak. Hon är, läser jag mig till, en av Japans mest uppskattade författare och ”Senseis portfölj” har prisats, filmatiserats, blivit mangaserie och översatts till flera språk.

Den svenska översättningen är gjord av den otroligt kompetenta Lars Vargö och det får bli min sista anledning till att rekommendera ”Senseis portfölj”, det är en bra översättning. Det flyter sömlöst där japanska ord och begrepp behållits men det finns också en informativ ordlista.

Läs mer