GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Inte ett mästerverk – men Jenny Wilsons mörka och ärliga vardagsbetraktelser berör

På sitt raka vis sjunger Jenny Wilson om ensamhet och förtvivlan, men hon gör det med glimten i ögat.
Skivrecension • Publicerad 29 september 2021 • Uppdaterad 30 september 2021
Jenny Wilson har gjort ett album som känns spontant.
Jenny Wilson har gjort ett album som känns spontant.
Foto: Oskar Omne
Pop

Jenny Wilson

Album: Mästerverket

Skivbolag: Gold Medal Recordings/Border Music

”Om jag ska vara ärlig, och det ska jag”, sjunger Jenny Wilson på ”Gör vad som helst för dig”. Kanske är Jenny Wilson Sveriges ärligaste och modigaste artist. För åtta år sedan sjöng hon om sin cancer, fem år senare släppte hon ett album där hon berättade om en våldtäkt hon blivit utsatt för. På uppföljaren gjorde hon samma sak fast på svenska och det hela ännu mer nära, vidrigt och viktigt och Wilson blev en röst i kvinnokampen.

På ”Mästerverket” fortsätter hon att sjunga på svenska och hon håller fast vid sin bana som orädd. Känslan av förtvivlan, maktlöshet och att inte bli sedd och lyssnad på strömmar genom texterna och den dramatiska men avskalade melankoliska popen med stråkar, slagverk, piano och såg.

I ”Ge mig något starkt” berättar hon om hur hon längtat bort från vardagen och hur hon funderar på att testa cannabis för att göra livet mer spännande under pandemin. Humorn glimmar till på flera ställen på albumet och gör hennes berättelser från vardagen mänskliga.

I ”Paralyserad” får lyssnaren följa med Wilson till ett terapisamtal, och det balanserar mellan det otroligt tragiska och nästan komiska. Där hon sitter i en fåtölj och betalar 1 000 kronor för 50 minuters terapi, efter att hon blivit nekad hjälp av första terapeuten med anledningen: ”Jag tror inte att jag haft några självmordstankar. Då får du ingen hjälp av oss”. Det är skarpt, skrattretande och en känga åt hur samhället ser på psykisk ohälsa.

De elva låtarna på ”Mästerverket” är inspelade i livesessioner i en studio i Malmö på max tre tagningar per låt. Det är inte det bästa bland Blekinge-artistens totalt sju album. Det saknas nyanser i melodierna och en tempoväxling hade inte suttit fel på iallafall ett av spåren. Men det är det album som känns mest spontant och på ett sätt mest äkta. Hon verkar inte hålla tillbaka någonting utan ger lyssnaren en liten, men ärlig inblick i hur allt kan kännas skräp när livet blir för trassligt och mörkt. Det finns något uppfriskande i att veta att även Jenny Wilson sträckkollat Netflix och har en vardag som inte är glitter och häftiga fester, utan att livet kretsar kring tonårsbarn och ibland längtar hon efter att få känna något.

Anna EngströmSkicka e-post
Detta är en recension i Smålandsposten. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Smålandsposten och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.