"Jag känner vördnad när jag tänker på Elin Wägner"

– Hon ville förändra världen och jag kan inte identifiera mig med den för- fattarrollen. Det är nog få författare som gör det i?dag, säger Cecilia Davidsson som numera bor i Stockholm.

Men att hon är smålänning går inte att ta miste på när man talar med henne.

Hennes egen ambition har aldrig varit att förändra världen. Hon tycker framför allt om friheten med skrivandet – att få släppa loss och inte förhålla sig till regler.

I kväll besöker hon sina hemtrakter och Elin Wägners Lilla Björka, för att prata om sitt förhållande till Elin Wägner och sitt eget skrivande.

Samtalet går under namnet ”Jag skulle inte kunna skriva en rad i det här huset”.

Jag tycker otroligt mycket om det där huset för det är så fint. Men det känns så anspråksfullt när man vet att hon har levt där. Rubriken säger väl något om mina spontana reaktioner. Risken är att man skulle få skrivkramp där, hon var ju så otroligt produktiv.

Samtidigt som Cecilia Davidsson kan få lite komplex av Elin Wägner, är hon väldigt imponerad av vad författaren gjorde och hur hon levde.

Hon byggde det huset själv som kvinna. Det i sig är imponerande. Hur många kvinnor bygger hus i?dag? Då var det här ändå 1920-tal. Jag känner vördnad när jag tänker på henne.

Hon inspireras av pionjären Elin Wägner, som kämpade för kvinnlig rösträtt och skrev om ekologiskt jordbruk långt före sin tid.

– Under min uppväxt talades det väldigt lite om Elin Wägner, jag visste inte hur stor hon var. Det är först på senare år man har pratat mycket om henne. Tiden har hunnit ikapp henne nu, hon var före sin tid med miljöfrågor och att kämpa för fred. Ingen skrattar åt ekologiskt jordbruk i?dag. Men då var det tufft.

Själv har Cecilia Davidsson just avslutat en roman som kommer ut i mars nästa år och ska heta Det man har och det man drömmer om.

– Den handlar om en ung kvinna som har svårt att styra sitt liv i en vettig riktning. Hon har, som alla andra i dag, oerhörda möjligheter. Samtidigt är det så svårt. Man är bra på att drömma men inte att omsätta dem.

För Cecilia Davidsson var Elin Wägners sista roman, Vinden vände bladen, en häftig läsupp levelse just för att det är en Smålandsroman. Även Cecilias nya roman utspelar sig i en småländsk by.

– Det är häftigt att tänka att Elin Wägner levde i Berg och fanns i Tolg också. Hon var ju så utåtriktad och global.

Det hade varit häftigt att få växa upp där samtidigt som hon, att ha henne som förebild och inspirationskälla.