Annons

Kristina Bingström: Kristina Bingström: PO Enquist var vänlig, jag tackade genom att stava hans namn fel

Jag mötte honom en gång. Per Olof Enquist. Ett skoljubileum på Nordanåområdet i Skellefteå i början av 1990-talet.
Kristina BingströmSkicka e-post
Växjö/Skellefteå • Publicerad 26 april 2020 • Uppdaterad 29 april 2020
Kristina Bingström
Detta är en personligt skriven text i Smålandsposten. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Jag mötte honom en gång. Per Olof Enquist. Ett skoljubileum på Nordanåområdet i Skellefteå i början av 1990-talet. Jag var lokaltidningens utsända reporter. Han en av många jubilanter på plats. Han kom genast fram, tog sig tid. Var vänlig och tillmötesgående. Visste att det var för hans skull tidningen bemödade sig med att komma. Visste att ju snabbare han besvarade mina frågor, desto snabbare kunde han återgå till sina årskamrater.

Vi pratade, jag tog en bild eller två, på honom och på hela gruppen och cyklade tillbaka till redaktionen. Skrev ut artikeln och blev uppringd dagen efter. Inte av Enquist själv, men av tidningen som blivit uppmärksammad på att den lilla reportern stavat den stora författarens namn fel. Om det blev Enqvist eller Enkvist har jag förträngt. Men varje gång jag skriver hans namn sedan dess kollar och kollar jag igen för att inte göra samma misstag igen.

Kanske finns den kvar någonstans, den bild jag tog. Här står han vid havet Vaxholm i stället för skolan i Skellefteå. En annan del av livet.
Kanske finns den kvar någonstans, den bild jag tog. Här står han vid havet Vaxholm i stället för skolan i Skellefteå. En annan del av livet.Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT
Annons

Jag träffade aldrig PO Enquist igen. Men hans författarskap har följt mig genom livet.

Är man uppväxt i Skelleftebygden och litteraturintresserad blir det gärna så. Liksom Växjö med Elin Wägner, Vilhelm Moberg och Pär Lagerkvist har Skellefteå sin författartrojka.

Sara Lidman, Torgny Lindgren och så PO Enquist då. Författare präglade av sin hembygd. Min hembygd. Den kärva jämmerdal där palten och pölsan delar bord och den härskna strömmingen härskar. Nu finns ingen av de tre kvar.

Men deras böcker lever vidare.

Och när jag läser deras böcker får språket liv och deras röster som ekar i mitt huvud ger liv åt hela bygden. Missenträsk, Raggsjö, Hjoggböle, dessa små byar och samhällen långt upp i norr framträder igen och ingenting har förändrats. Här är jag uppväxt och präglad. Liksom Sara och Torgny och PO.

PO Enquist har alltid berört mig mest av de tre. Inte bara för det där mötet för länge sedan. Kanske också för att han mest tydligt gav sig av. Hos Sara Lidman och Torgny Lindgren fläckar den västerbottniska myllan varje sida. Det är i det lilla det stora får liv.

PO Enquist famnade mer än så. Klart att jag tilltalades mer av det. Jag som liksom så många andra gav mig av utan att blicka tillbaka.

Per Olof Enquist har avlidit. Jag surfar in på Norran.se, lokaltidningen som arrangerade vårt möte. Här ligger intevjuer och minnesbilder samlade, jag läser dem alla. Huvudrubriken lyder: ”PO Enquist – Västerbottens storhet och en evig höjdhoppare – har avlidit • Han blev 85 år gammal.”

En av våra stora författare och dramatiker är borta.

Annons
Annons
Annons
Annons