Kula Shakers nostalgiska smörgåsbord

Skivrecension • Publicerad 16 juni 2022

Detta är en recension i Smålandsposten. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.

Rock

Kula Shaker

Album: 1st Congregational church of eternal love & free hugs

Skivbolag: Strangefolk/Border

Minns ni de Indien-doftande popkaramellerna “Govinda” och “Tattva” från mitten av 90-talet? Där och då kändes singlarna som en frisk fläkt mitt i den mer snubbiga Oasis-febern. Crispian Mills och hans gelikar blandade exotism med storslagna refränger, utan att det lät patetiskt. London-bandet Kula Shakers sjätte album är ett nostalgiskt smörgåsbord där album senare än 1973 förmodligen inte får plats i gruppens skivbackar. Deep Purple, Beatles, Hawkwind, tidiga Bob Dylan etc.

Dubbelalbum är oftast bättre på idéstadiet än i realiteten och “1st Congregational” är inget undantag. Tomma och obegripliga enminuterspassager avlöser riffrock och njutfulla poplåtar. Kula Shakers rökelse hade kunnat dofta lite bättre och vindaloon smakat lite kryddigare.