GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Lars Andersson landar mitt i samtiden med sin angelägna roman

I Lars Anderssons nya bok ”Nu” – en regelrätt coronaroman – stiftar vi bekantskap med en man som utnyttjar tiden till att frispråkigt reflektera över det allmänna tillståndet i Sverige. En angelägen utgivning, menar recensent Martin Lagerholm.
Har den gamla svenska folkkyrkan gått förlorad som en förlorad nationell gemenskap? Det är en av frågorna som dryftas i Lars Anderssons roman ”Nu”.
Har den gamla svenska folkkyrkan gått förlorad som en förlorad nationell gemenskap? Det är en av frågorna som dryftas i Lars Anderssons roman ”Nu”.
Foto: Pressbild Polaris

Tidigare i våras publicerades den första tyska coronaromanen, där alltså handlingen tilldrar sig under förevarande pandemi, närmaste bestämt våren 2020. Det handlar om Sverigebekanta Juli Zehs ”Über Menschen”. Här utgör huvudfigurens flykt ut på landsbygden en pågående uppgörelse med den radikal-liberala storstadens aktivistiska woke- och klimatrörelser. Även Lars Anderssons nu utgivna coronaroman (den första svenska?) utspelar sig våren och sommaren 2020, och vibrerar också den av underförstådda och tydliga spänningar mellan stad och land, mellan målstyrd kultur och otämjd natur.

Roman

Nu

Författare: Lars Andersson
Förlag: Polaris

Sten Wadh är kulturarvsforskare, som i romanens – och coronans – inledning nyligen flyttat tillbaka in i det hus han några år tidigare ärvt av en farbror Hasse. På den icke namngivna lilla orten någonstans i Mellansverige förskansar sig den sedan några år tillbaka frånskilde Wadh, på ett för honom välkommet avstånd från deltidstjänsten som lektor vid Linnéuniversitet i Kalmar. Distansundervisning och zoom är trots allt att föredra för den som inte riktigt är i takt med tiden och dess pådyvlade värderingar och prioriteringar. Lars Andersson landar här mitt i vår samtid, identifierar en lång rad folksjälsliga trångmål och konfliktytor, och hans protagonist utnyttjar pandemins plötsligt uppkomna långsamhet och sociala distansering till att för sig själv resonera om tillståndet i Sverige (och världen i stort).

"Anderssons märkliga roman är en mycket angelägen och frispråkig bok om vår tids kulturella och värderingsmässiga förluster"

Startpunkten utgörs av ett mejl från en helt okänd person vid namn Nu Bergdahl, som i egenskap av student ber Wadh att höra av sig angående en uppsats som bland annat rör medvetandefilosofiska spörsmål. Deras fortsatta mejlväxling om livet, konsten, litteraturen, historien och nutiden varvas med Sten Wadhs egna återkommande tankar och idéer om den gamla svenska folkkyrkan som en förlorad nationell gemenskap, om den danske folkuppfostraren Grundtvig, om den akademiska världens brister och om sportfiske som rekreation och livsfilosofi. Och förstås om det anmärkningsvärda faktum att han satt sig på ett mandat i kyrkofullmäktige för Sverigedemokraterna. ”Ett bistert gyckel med sig själv?” Han undviker hur som helst att träffa ”partivännerna”, påpekar han. Stundtals handlar det om mer personliga känslor och behov, upplivade av den kvinnliga grannen som han gett det bibliska fantasinamnet Bat Seba, och som han ibland får en skymt av genom köksfönstret. Finns där kanske en möjlighet till något nytt i livet?

Anderssons märkliga roman är i all sin fragmentariska karaktär, och med sina många essäistiska exkursioner, en mycket angelägen och frispråkig bok om vår tids kulturella och värderingsmässiga förluster, om en pågående övergång från det välbekanta till det främmande och oroväckande. Wadh är onekligen något på spåren när han i allt detta hävdar sin rätt att i någon liten handling låta livet bränna till och bli sant: ”Nån gång ska man göra ett statement och särskilt om det kostar lite grann, drar med sig lite obehag.” Vågar man hoppas att vi lite till mans ägnar en del av vår resterande pandemiska tillvaro till att likt den sunt motsträvige Sten Wadh åtminstone göra ”anspråk på att ha ett eget huvud att tänka med”?

Lars Andersson.
Lars Andersson.
Foto: Polaris/pressbild

Läs mer