Les Big Byrd hittar nya stämningar och fin känslighet

Vad som har påverkat saker och ting i olika riktningar är naturligtvis svårt för en utomstående att sätta fingret på, men klart är i alla fall att Les Big Byrd här hittar fram till nya stämningar och en fin känslighet. Soundet varvar psykadeliska, jazziga och elektroniska inslag som binds samman av balanserade och starka melodier och helheten känns jordad, varierad och lekfull.

Les Big Byrd har visserligen alltid visat på upptäckarlust och hög trygghetsfaktor men ibland också utmanat med sin spretighet. Inramningen här skiljer sig från de tidigare albumen i det att enhetligheten är mer påtaglig, och i att låtarna kryddats med en viss touch av finstämdhet som samspelar väl med Åhlunds mörka texter och det repetitiva drivet i arrangemangen. Som i den inledande förstasingeln ”Eyes like dead stars”:

”I’m already gone, my ghost keeps lingering on. Sunshine turns to dust, melody pulls me back, down. Down, down, down, down.”

Även de stillsamma och avskalade delarna stärker lyssningen, och bryter av i repertoarens mer jämntjocka partier. Som tydligast blir det i ”Katamaran” och ”Sunspots”, där energi och puls lugnas ner och ljusas upp.

Slutligen. ”Eternal light brigade” är kanske inte Les Big Byrds mest utforskande album, men styrkan ligger till stor del i just känslan av att medlemmarna tillåter sig själva att rota sig. Att coolheten och attityden får stryka en aning på foten är ur det perspektivet en väl värd uppoffring.