Marie Magnusson: Marie Magnusson: Jag gillar dagboksformen
Jag gillar romaner, fiktiv litteratur. Deckare, spänning, relationer. Allt möjligt. Är till exempel sugen på Peter Fröberg Idlings nya skräckroman ”Nidamörkur”. Den utspelar sig på Gotland (gör inte saken sämre) och ska ge kalla kårar och vara riktigt ruggig (ännu bättre). Återkommer till den.
De senaste åren har jag fångats av dagboksformen, tjocka böcker med självbiografiskt material. Det har med Ulf Lundell att göra. Jag har, så fort de tre tegelstenarna ”Vardagar”, ”Vardagar 2” och ”Vardagar 3” kommit ut plöjt dem direkt. Dagboksanteckningar om litet och stort. Livet. Människans tillkortakommanden. Det är så intressant att ta del av andras tankar och upplevelser. Gå in i en annan persons hjärna.
Ulf Lundell har fått fin kritik för sina böcker. Aftonbladets dåvarande kulturchef Åsa Linderborg skrev i sin recension av ”Vardagar” (29/5 2018):
”Jag kan inte råda Ulf Lundell hur han ska leva sitt liv. Jag kan bara ha en åsikt om hur han ska skriva sina böcker: Ändra ingenting.”
Nu har Åsa Linderborg alltså själv kommit ut med en tegelsten om en period av sitt eget liv, ”Året med 13 månader”. Det är en dagbok från hösten 2017 till hösten 2018.
Jag fastnar lika mycket i Linderborgs bok som jag gjort när jag läst Lundells tre. Under varje promenad, varje biltur har jag njutit av den.
Alla vet att det här var ett dramatiskt år. Moral, svek och tvivel. Det blir mycket om metoo, Svenska Akademien, Arnault och andra kulturprofiler. Teaterchefen Benny Fredrikssons död. Åsa Linderborg anklagas indirekt för hans självmord våren 2018. Samtidigt som hennes kärlek P lämnar henne. Hon som aldrig tidigare blivit lämnad. Kaos följer. Känslostormar.
Vi följer med i Åsas liv som i mångt och mycket består av arbete, samtal och mat. Hon byter lakan, köper dyra kläder och smink, träffar kulturella vänner (som Lena Andersson), äter fina middagar på fina restauranger. Hon längtar efter barnen som har flugit ut. Hon skriver om kroppens förfall. Om hur hon inte är sig själv längre, att hon borde banta, hur ful hon blivit. Gammal. Kvinnors typiska självförakt.
Nitton år äldre Ulf Lundell verkar inte ha någon större ångest över fysiskt förfall. Mer än att han kör sina dieter någon gång och tränar inför turnéerna. Men snygg i jeans är man inte när man bli äldre, är väl hans ståndpunkt sen gammalt. Struntsamma. Som man duger man ändå. Inget att grubbla över.
Det är ganska stora skillnader om man jämför dessa personers liv. Åsas kulturella, socialt och spännande på många sätt. Ulf, som helst inte träffar någon alls, mer än fåglarna.
Men båda skriver så man inte kan sluta läsa.
”Där kräftorna sjunger” av Delia Owens är årets bok. Tolv böcker nominerades i våras av Bonniers Bokklubbars litteraturredaktörer. Nu har läsarna sagt sitt.
Visst är det Börge Hellström som Anders Roslund skrivit sju kriminalromaner tillsammans med. Det visste Peter Rydman, Alvesta, som vinner ”Jamåhonleva” i pocket. Grattis Peter! Ny chans att vinna en pocket kommer i nästa vecka.