GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Marie Magnusson: Tänk vilka hemligheter som kan dölja sig i gamla hus!

Malin Sanglert har renoverat två gamla hus och varje gång har hon hittat ledtrådar om andras liv bakom spånplattor och bjälklag. Självklart handlar hennes bokdebut om ett gammalt hus!
Marie MagnussonSkicka e-post
Publicerad 12 september 2022
Marie Magnusson
Detta är en personligt skriven text i Smålandsposten. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Malin Sanglert.
Malin Sanglert.Foto: Pressbild

Malin Sanglert är en ny bekantskap inom den litterära världen. Hon är uppvuxen i Bohuslän men har numera lämnat landet för ett småbruk i Norge. Att renovera gamla hus är något hon och hennes man kan, två har det blivit hittills och då har de hittat spännande grejor. Ledtrådar från andras liv. Gamla leksakspistoler från 1950-talet. Lånedokument och ett och annat kärleksbrev.

Dessa intressanta erfarenheter väckte den ursprungliga idén om att skriva en spänningsroman. Man ska som bekant gräva där man står. Nyligen kom Malin Sanglerts debutroman ut, ”Det andra arvet”, som redan har blivit väldigt omtalad och fått bra kritik. Jag blev nyfiken och lyssnade.

Boken utspelar sig på västkusten (naturligtvis) och huvudpersonen heter Sofie. Hon har ärvt sin mormors och morfars sekelskiftesvilla i Skärviken (OBS påhittat namn). Och detta av en moster som hon aldrig har träffat. Inte illa, eller hur?

Nåväl. Sofie har planer och det är att snabbrenovera och styla det gamla huset för att sedan göra ett snyggt inredningsreportage och därefter sälja det. För mig som också har varit med om att renovera gamla hus skaver det då att det inte ska göras på ett grundligt sätt. Sofie verkar bara vilja lappa över det fula för att det ska se bra ut.

Kvar på andra sidan av Sverige finns pojkvännen Simon. Det finns många frågetecken i berättelsen som måste redas ut. Varför bröt de nu döda morföräldrarna med Sofie? Varför blir hennes mamma Anneli så upprörd när hon får veta att Sofie är i Skärviken? Vem är hennes moster Katarina?

Hemligheterna är många och handlingen drivs effektivt framåt. Huset är fyllt av barndomsminnen för Sofie. Hon hittar många fotografier som bär på spår av hemligheter. I takt med att hon rensar ut väcks allt fler frågor.

Sedan är det så att ju längre tid hon är i huset desto mer obehaglig blir tillvaron där. Hon känner sig inte längre trygg. Hon börjar ana att någon iakttar henne i skydd av sommarnatten. Någon som vill skrämma henne.

Så, mer vågar jag inte avslöja. Jag fastnade i den krypande spänning som boken innehåller. Alltid kul med en extra twist på slutet.

Nu kommer det snart ännu en bok om Palmemordet. Orkar vi det? Det är Henrik Petersen som i oktober romandebuterar med ”Olof Palmes gata”. Petersen är kritiker, översättare och redaktör. För några år sedan var han dessutom ledamot av Svenska Akademiens externa Nobelpriskommitté. Nu har han alltså försökt sig på att skriva en kärleksroman. Den börjar 2020 och polisen har presskonferens om Palmemordet.

Det är pandemi och världen ligger öde. I en lägenhet på Södermalm har två ungdomar föräldrafritt. Romanen är en resa genom historien, om kampen mellan vänster och höger.

Just nu lyssnar jag på en annan bok med kopplingar till Olof Palme, Lena Anderssons nyutkomna ”Koryféerna- en konspirationsroman”. I den knyter hon an till hennes tidigare berättelser om folkhemmet och dess upplösning.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Smålandsposten och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.