Annons

Marie Magnusson: Marie Magnusson: Varför satsa på en tegelsten under semestern?

Sommarens läsning, ja vad kan man säga om den? De lediga veckorna gick så fort och som vanligt har det blivit färre böcker lästa än vad jag hade tänkt. Jag skyller på tegelstenen.
Marie MagnussonSkicka e-post
Publicerad 15 augusti 2022
Marie Magnusson
Detta är en personligt skriven text i Smålandsposten. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Agnes Lidbeck.
Agnes Lidbeck.Foto: Elvira Glänte

Inför semesterresan funderade jag länge på vad jag skulle ta med mig för bok. Efter modigt övervägande och funderande valde jag en tegelsten. Hur smart var det egentligen?

”Nikes bok” av Agnes Lidbeck (hon fick Borås Tidnings debutantpris 2018 för debutromanen ”Finna sig”) är nästan två tegelstenar skulle jag säga, cirka 750 sidor. Jag har haft den på byrån sedan i höstas, där har den blivit liggande på grund av just storleken. Jag har allt svårare att sätta tänderna i riktigt tjocka böcker (förutom Ulf Lundells serie ”Vardagar”). Men nu skulle det alltså ske. Omfångsrika "Nikes bok” drar i gång 1982 och sträcker sig fram till nutid. Den handlar om några familjer i byn Kummelvik på Österlen. Ett paradis där även katastrofer tar plats. I boken får vi möta döden, nya relationer som uppstår, tar slut, svek, hur saker förändras över tid. Ja, det är mycket som får plats i den här romanen.

Annons

Agnes Lidbecks tidigare böcker har inte alls varit av samma tjocklek. Jag gillade faktiskt att ta tag i en riktigt fet roman och Lidbeck skriver mycket bra. Men samtidigt. Hade inte 500 sidor räckt?

För övrigt hann jag bara läsa cirka 250 sidor ur boken under veckan jag var borta. När jag kom hem förstod jag att det skulle ta hur lång tid som helst att komma igenom den, så jag lyssnade på resten. Det är mitt lilla knep.

Vilka fler läsupplevelser har jag haft i sommar? ”Ett fynd att dö för” av Anders de la Motte och Anders Nilsson, kan jag nämna. Det är andra delen i den omtyckta serien med ond bråd död. Den här gången är det en ökänd antikhandlare som får sätta livet till under antikmarknaden i Degeberga. Poliserna Peter Vinston och Tove Esping kämpar på. Underhållande och myspysigt, lite som Morden i Midsomer. ”Sanningen om ostrondykerskan” av Caroline Säfstrand, är att rekommendera, riktigt välskriven feelgood. Och så duktiga Johanna Mo med en ny del av sin Ölandsserie, ”Mittlandet”. Sista kvällen med studentgänget försvinner Mikael spårlöst, året är 1999. Tjugo år senare hittas hans skelett i Mittlandsskogen på Öland. Hanna Duncker och hennes kollegor vid Kalmarpolisen kallas in. Hanna plågas i kampen med sitt eget förflutna liksom i de förra böckerna. Vad var det som egentligen hände när hennes pappa dömdes för mord? En rejäl cliffhanger har lagts ut tills nästa bok i serien.

En annan deckarserie jag gillar är danska Katrine Engbergs Köpenhamnsserie. I juni kom ”Isola”, fjärde delen om polisinspektörerna Werner och Körner. Ett lik hittas i en park i Köpenhamn. Anette Werner blir ensam ansvarig för utredningen, då Jeppe Körner är tjänstledig och arbetar som skogshuggare efter en tuff separation. Spåren leder till Bornholm. Esther de Laurenti, pensionerad akademiker, som varit med i de tidigare böckerna, ska skriva en biografi över antropologen Margrethe Dybris och i hennes hus hittar hon brev och anteckningar som kastar nytt ljus över brottet...

Här saknas innehåll

Annons
Annons
Annons
Annons