Marie Magnusson: Marie Magnusson: Vi ska aldrig glömma Lilla hjärtat
Jag var en av dem som läste nästan allt som kom fram om fallet med Lilla hjärtat förra året. Esmeralda som inte fick fylla fyra. Som gick en helt onödig och fruktansvärd död till mötes efter att hennes biologiska föräldrar till slut fått vårdnaden om henne. Vårdnaden. Känn på det ordet.
Det handlar om två vuxna med psykisk ohälsa och drogberoende som vägrade lämna drogtester. En aggressiv pappa som redan före förlossningen tagits därifrån med hjälp av vakter då han varit hotfull mot personalen. En mamma som kort efter förlossningen lämnade ifrån sig barnet, som föddes med abstinens, eftersom mamman hade missbrukat under graviditeten. Till slut fick de ändå vårdnaden om lilla Esmeralda våren 2019. Hur var det ens möjligt är frågan vi alla ställer. Vi vet hur det slutade mindre än ett år senare, i januari 2020.
Melinda Jacobs, kvinnan som blev Esmeraldas familjehemsmamma, hon som den lilla flickan kallade mamma, är aktuell med en bok om den här minst sagt tragiska historien. Melinda från Teckomatorp i Skåne men som numera bor i Vadstena, har vigt hela sitt vuxna liv åt att hjälpa utsatta barn. Hon har varit familjehemsförälder sedan hon var 21 år. Därtill är hon utbildad skötare inom psykiatrin.
Boken ”Hon hette Esmeralda” pendlar mellan flera skeenden. En del är Melindas uppväxt i Skåne med skilda föräldrar, en mamma hon inte fick träffa så ofta som hon hade velat. Bästa kompisen Gunilla, och där drar man lätt paralleller till Esmeraldas bakgrund. Gunilla bor hos fosterföräldrar, den biologiska pappan var missbrukare och mamman psykiskt sjuk. Det var väl något där som fick den unga Melinda att känna så starkt för barn som behövde nya hem.
Vi får också läsa om när Esmeralda placeras hos Melindas familj, bara några veckor gammal 2016. För lilla Esmeralda blir det här hennes egen familj, med flera systrar som älskar henne. Läsaren är med när hon börjar i förskolan, vid umgänget med de biologiska föräldrarna, hur den lilla tankar närhet hos Melinda under umgängestiden. Tiden går och Esmeralda rotar sig hos sin nya familj och livet flyter på. Ända tills de biologiska föräldrarna väljer att överklaga LVU-placeringen. De fick avslag i förvaltningsrätten, men i september 2018 överklagades även detta. Kammarrätten beslutade sedan att de biologiska föräldrarna skulle få tillbaka sitt barn. Man känner Melindas förtvivlan och maktlöshet den sista tiden.
Vi får även följa när Esmeralda har hittats död i de biologiska föräldrarnas lägenhet. Julen 2019 inkom en orosanmälan. Men vad gjordes? En månad senare var det för sent. Nu börjar Melindas kamp för att något liknande aldrig mer ska hända i Sverige. Hon figurerar i massmedia och hon får politiker att engagera sig i fallet. Och nu finns alltså även boken. Läs säger jag, även om det är mycket smärtsamt. Vi ska aldrig glömma Esmeralda. Essmi.
