Annons

Rosenfeldt klarar sig galant på egen hand

Hans Rosenfeldts ”Vargasommar” är rik på karaktärer, mörka händelser och våld. Droger och kriminella handlingar står i centrum men ändå finns det plats för varma känslor och mycket empati, precis som i tidigare böcker, tycker recensenten Anne Pihlo.
Bokrec • Publicerad 24 oktober 2020
Detta är en recension i Smålandsposten. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Hans Rosenfeldt.
Hans Rosenfeldt.Foto: Pressbild, Kajsa Göransson/Norstedts
Kriminalroman

Vargasommar

Författare: Hans Rosenfeldt

Förlag: Norstedts

Rosenfeldt har för tillfället kopplat sig loss från författarkollegan Michael Hjorth och själv skrivit den första delen i en ny kriminalserie om polisen Hanna Wester, bosatt i Haparanda. Han beskriver sin huvudperson som ett ”medvetet val” i BT den 5 oktober och menar att hon, som 55-årig kvinnlig utredare i klimakteriet, fyller en hittills tom nisch inom den svenska deckargenren. Och det har han nog rätt i. Det är befriande att ta del av Hannas frustration när hon flera gånger om dagen genomlider sina vallningar och förbannar kvinnans lott – inte nog med att man ska ha mens i fyrtio år, sedan ska man gå runt och svettas halvt ihjäl sig i flera år efter det. Rosenfeldts kvinnliga polis har fullt upp med sig själv; med en trasig uppväxt och tragiska förluster i bagaget är hon sårbar och flyr ofta in i arbete för att slippa ta itu med det där som försiktigt knackar på inuti. När hon märker att maken Thomas döljer något för henne är hon nästan tacksam för de våldsamma mord som begås i Haparanda så att hon har en ursäkt för att fly hemmet.

”Rosenfeldt ger liv åt Haparanda i dubbel bemärkelse. I regelbundna sekvenser genom boken låter han staden tala om sig själv och det blir riktigt vackert, på gränsen till poetiskt”
Bokomslag Vargasommar.
Bokomslag Vargasommar.Foto: Pressbild

Rosenfeldt ger liv åt Haparanda i dubbel bemärkelse. I regelbundna sekvenser genom boken låter han staden tala om sig själv och det blir riktigt vackert, på gränsen till poetiskt: ”Luttrad konstaterar hon att det är det som behövs för att någon ska uppmärksamma henne nu för tiden. Tragedier och ond bråd död.” Rosenfeldt beskriver en på många sätt bortglömd och utarmad stad och tillhörande landsbygd men med hans ord kommer den till liv igen. Tillsammans med hans mycket speciella förmåga att skapa huvudkaraktärer man som läsare trivs med och vill veta mer om, blir läsningen som att skala av lager efter lager och ständigt komma närmare en kärna. Sin vana trogen så stoppar Rosenfeldt in nya ledtrådar och planterar nya spår som gör att läsaren förstår att något nytt är på gång, sällan sker något av en slump.

Annons

Precis som i böckerna om Sebastian Bergman upplever jag att det ofta är huvudkaraktärernas liv och parallella berättelser som fängslar mig mer än den historia som står i centrum. I detta fall utgörs den av ett antal brutala mord som har koppling till droger och tunga kriminella som rör sig över gränserna mellan Sverige, Finland och Ryssland. Ett antal händelser som sker oberoende av varandra bildar en röd tråd som Rosenfeldt skickligt syr vidare med och ett stort och brokigt persongalleri gör att en mindre värld målas upp för läsaren. Rosenfeldt må ha varit orolig för att inte klara sig lika bra utan sin författarkollega men det gör han, galant.

Fakta

Hans Rosenfeldt

Född 1964 i Borås. Bor i Täby. Manusförfattare, programledare och deckarförfattare. Har bland annat skrivit tv-serien Bron och är tillsammans med Michael Hjorth författare till de populära kriminalromanerna om psykologen Sebastian Bergman.

Första mening: ”Allt hade gått enligt planen.”

Anne PihloSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons