Svindlande tragisk fars signerad Rushdie

Men den som uppskattar författarens förmåga att snabbt fånga en maktfullkomlig mans personlighet genom att beskriva hur han går ”mot en stängd dörr utan att sakta in, väl medveten om att den skulle slås upp för honom”, kommer att få många njutningsfulla stunder, inte minst tack vare Peter Kihlgårds översättning som skickligt hänger med i svängarna.

Den självsäkre mannen ovan heter Nero Golden. Det är inte hans riktiga namn, han är en stormrik fastighetsmagnat som av någon länge okänd anledning lämnat sitt hemland Indien och bosatt sig med sina tre söner i ett gyllene hus på nedre Manhattan. Flykt till ett främmande land är ett utmärkt tillfälle att inte bara skaffa sig ett nytt namn utan också en ny livsberättelse; Nero har valt sin ur Roms historia, även sönerna har antika namn som dock snabbt förenklas till begriplig amerikanska.

Dessa fyra sagofigurer iakttas från ett fönster mot gården av en granne, René, son till belgiska invandrare. René är filmare och ser genast det perfekta stoffet till en ”mockumentary”, en blandning av dokumentärfilm och ren fiktion. Han är romanens berättare, så länge han hämtar sina referenser ur filmhistorien är han trovärdig, men ofta flyter han ut i en malström uppblandad med indisk poesi, arabiska tänkare och William Butler Yeats dystra framtidsvisioner av en sönderfallande värld, och då är det snarare Rushdie själv som tar över manuskriptet, som om han tyckte att den berättare han hittat på är lite för beige.

Det som var framtid hos Yeats är samtid hos Rushdie: Romanen börjar samma dag som Obama installeras som president och slutar med seger för en osannolik presidentkandidat som kallar sig Joker, som har grönt hår och som hasar mot Washington för att ta över. Med honom lämnar vi filmens och poesins värld och går in i seriemagasinens. I Jokers bubbla var ”att ljuga skojigt och hat var skojigt, och trångsynthet var skojigt”. Det är nog ingen som missar vem Joker ska föreställa, det här är en roman om Trump och det samhälle som födde Trump, där flera bubblor existerar sida vid sida utan att ha med varandra att göra.

Nedre Manhattan är en annan bubbla, där berättaren bor och där folk fortfarande kan reflektera, relatera till historien, hylla sanning och kunskap. Dit har alltså Nero och hans söner sökt sig och därmed fört in, om inte lögnen så i alla fall den förtigna sanningen i bubblan. Det förflutna Nero lämnat bakom sig måste till sist hinna upp honom och leda till huset Goldens fall.

Även Nero lånar drag av Trump, han har till exempel en mycket ung och vacker rysk hustru med en sagolik garderob som vet hur hon ska manövrera för att få gamle kejsaren på fall och överta hela riket. De tre äldre sönerna lämnar det gyllene huset och försvinner in i sina olika identitetskriser, en är gravt autistisk, en vill förstå sin historia och drivs mot fördärvet, och den tredje vet inte om han är man eller kvinna. Rushdie är inte rädd att störta huvudstupa in i det senaste decenniets identitetspolitiska diskussion och gestalta den som ytterlighetspositioner. Du kan välja kön, säger flickvännen glatt till den olycklige D (kort för Dionysos) som plågas av en komplicerad, smärtsam och förvirrande identitet och inte tror den kan väljas bort.

Romanens värld är minst lika komplicerad och förvirrande, ibland liknar den fars, ibland tragedi och bland de gestalter som befolkar den, och som är både onda och goda, är D en av de mest gripande. Hans far Nero är inte bara lik Trump, han liknar också Shakespeares Kung Lear som går under på grund av sina barn. Men där Lear bekämpas av sina två döttrar och sina svärsöner, krossas Nero av den skuld han själv har till sina barns undergång. Tragedin återkommer inte som fars hos Rushdie utan som ännu svartare tragedi. En människas öde är nedlagt i hennes karaktär, och ingen undgår det. Men eftersom berättaren René gör amerikansk film finns det också ett happy end – för den som vill.