Snygg med lättglömd pop

Björn Yttling från Peter Björn och John och ständigt närvarande Jocke Åhlund har slagit ihop producent-skallarna och skapat sitt andra album ihop. De säger sig bland annat vara inspirerade av det tyska 70-talet. Tyvärr dras krauten ofta i smutsen när alla reklambyrå-band ska referera till Can, Neu! och Harmonia. Det räcker liksom inte med ett minimalistiskt trumbeat och lite Kraftwerk-syntar. Om vi lägger creddiga ambitioner åt sidan, så är Smiles andra album en fin popskiva. Harmlös, dansant och lyxigt förpackad. Robyn sjunger lika sofistikerat som vanligt på “Call my name” och Stockholmarna tassar runt med sin melodiösa verktygslåda. Samtidigt är det här ett relativt lättglömt kapitel. Lyssna närmare på svenska Frankfurt istället. De gör betydligt bättre retrofuturistisk pop.