”Sopa ihop löv mot vinden” är en värdig uppföljare
Sopa ihop löv mot vinden
Författare: Christina Hesselholdt
Översättare: Ninni Holmqvist
Förlag: Natur & Kultur
Christina Hesselholdt är Danmarks modigaste författare. Med det menar jag inte att hon möter lejon i rinken eller går på lina mellan skyskrapor. Det jag vill säga är att det finns få som är lika genuint intresserade av vad skrivande kan göra som hon är, och som faktiskt vågar experimentera. Hon är en av Danmarks största författare och har de senaste trettio åren ägnat sig åt att hela tiden utforska den skönlitterära genren med stor nyfikenhet.
Men exakt hur modig Hesselholdt är stod nog klart först 2017 när den unisont hyllade kollektivromanen ”Sällskapet” om Camilla och hennes krets på sex vänner kom ut. Berättelsen kretsade kring kända ämnen – kärlek, karriär, konflikter – men i sin form var romanen ett språng ut från det traditionella berättandet. Den var skriven i ett korus av röster där varje karaktär hade sin egen stämma som ofta motsade det den förra precis sagt. Som läsare satt man ständigt på spänn och litade på få, om någon.
Nu är hon tillbaka med en fristående uppföljare till ”Sällskapet”: romanen ”Sopa ihop löv mot vinden”. (Här måste jag återknyta till hennes mod – hur ofta händer det att en finlitterär nordisk författare skriver en uppföljare till en succéroman?) Även nu är det sällskapet med de sex vännerna Camilla och Charles, Edward, Alma, Kristian och Alwilda som det handlar om. Mest tongivande är Camilla, Alma och Alwilda – de tre tjejkompisarna som allt eftersom åren gått glidit isär och nu ser på världen, och framtiden, med helt olika blick.
”Precis som ”Sällskapet” består den nya boken av sex olika röster som flätas samman och bildar en helhet, ofta lika kantigt och motsägelsefullt som livet självt.”
Om meningen med livet, karriär och parbildning upptog dem i ”Sällskapet” är det livets efterklang som nu plågar deras tankar: klimatkrisen, döda föräldrar och det som varit, inte det som ska komma. Alwilda har blivit besatt av djurs lidande, Alma blickar tillbaka på ett liv som inte blev som hon önskade och Camilla kan inte släppa sina döda föräldrar. Genom brev och föremål försöker hon förgäves förstå vilka de egentligen var. Det är lätt att känna igen sig. Precis som ”Sällskapet” består den nya boken av sex olika röster som flätas samman och bildar en helhet, ofta lika kantigt och motsägelsefullt som livet självt.
Det hade kunnat bli tråkigt och navelskådande à la medelklassens upptagenhet vid de allra minsta av känslor. Men, så tar inte Danmarks modigaste författare sig an ett ämne. Visst handlar ”Sopa ihop löv mot vinden” på många sätt om medelklassliv och de känslor och problem som hör ekonomisk trygghet till. Men det litterära mod som Hesselholdt skriver fram sällskapet med gör att det blir högintressant. Med hjälp av enkla litterära och språkliga medel vänder hon upp och ner på allt man är van vid att en roman ska vara, och ur det uppstår något helt nytt. Det är ofta melankoliskt, stundtals humoristiskt och väldigt ofta vardagligt vidunderligt.