GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Stora livsfrågor i litet format i Magnus Cadiers roman om tonåringen som dog

Magnus Cadier skriver om en ung flicka och en tragedi på 1940-talet i romanen ”Allt ska du förlora”. Han lyckas bra med att i ett litet format berätta om stora livsfrågor, tycker recensenten Jimmy Vulovic.
Bokrecension • Publicerad 23 oktober 2021
Magnus Cadier anknyter till det så kallade förgänglighetstemat i sin roman.
Magnus Cadier anknyter till det så kallade förgänglighetstemat i sin roman.
Foto: Mark Nordvall Hanlon
Roman

Allt skall du förlora

Författare: Magnus Cadier

Förlag: Thorén & Lindskog

Solveig växer upp som det yngsta av sex syskon. Året är 1943 och hon ska konfirmeras. För hennes del består livet till stor del av den landsbygd där familjegården finns. Det är ett enkelt och förutbestämt liv. Men efter en tur till Stockholm väcks något nytt inom henne, något som får henne att våga drömma om en annan värld, ett annat liv. Hennes längtan efter det nya och stora, vilken hon inte riktigt förmår formulera, tar sig bland annat uttryck i att hon vågar sig på att sticka en tröja med ett för hennes förhållanden alldeles för dyrt angoragarn.

Längtan efter en ny tillvaro och stickandet av tröjan är centralt i Magnus Cadiers kortroman ”Allt skall du förlora”. Det är tematiskt passande eftersom allt som har med garn att göra, till exempel spinnerskor, virkning och stickande, enkelt kan tolkas som litterära bilder för ödet och livets tråd. Det för tankarna till ödesgudinnorna parcerna i den romerska mytologin och nornorna i den nordiska. Så Magnus Cadier kan sin litteraturhistoria, det märks.

”Genom dödsolyckan, och inte minst romantiteln, anknyter Magnus Cadier även till det så kallade förgänglighetstemat, eller vanitas som det också kallas, vilket bland annat säger att allt levande ska förgås.”

En tragisk olycka inträffar på gården. Den visar hur skör livets tråd är. Sorgen som följer är kvävande, tyst. Genom dödsolyckan, och inte minst romantiteln, anknyter Magnus Cadier även till det så kallade förgänglighetstemat, eller vanitas som det också kallas, vilket bland annat säger att allt levande ska förgås. Jag tycker han genomgående lyckas bra med att i ett litet format kring små sammanhang berätta om stora livsfrågor, i behagligt långsamt tempo som sakta men säkert drar läsaren allt längre in i berättelsen. Men nämnas ska att koncentration och tolkande läsning krävs för att göra texten full rättvisa.

Foto: Thorén & Lindskogs förlag
Jimmy VulovicSkicka e-post
Detta är en recension i Smålandsposten. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Smålandsposten och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.