Annons

Subkulturell identitet eller nörd?

Kultur • Publicerad 29 mars 2006
Såg han ut så här, Sherlock Holmes? Patrice Conus från Londons Sherlock Holmes-sällskap gör sin egen tolkning av detektiven. Foto: Henrik MontgomeryFoto: 

En subkultur behöver inte vara subversiv. Begreppet har kommit att knytas till ungdomsföreteelser i mer eller mindre uttalad opposition mot samhället och dess rådande värderingar, men i en striktare sociologisk mening bildar också frimärkssamlare och modelljärnvägsentusiaster tydliga subkulturer, förenade av sina specialintressen inom effektiva nätverk.

Skillnaden mellan att vara en nörd och att ha en subkulturell identitet är inte större än steget in i en klubbliknande gemenskap, rumslig eller allt oftare virtuell. Cyberrymden är historiens största klubbhus.

Annons

Till mängden av samhälleligt oförargliga subkulturer hör Sherlock Holmes-sällskapen och grupperna av Sherlock Holmes-forskare. Med ett nit som inte står akademiska litteraturforskares efter lusläser dessa de femtiosex novellerna och fyra romanerna om Sherlock Holmes för att kartlägga kronologi och biografiska sammanhang och analysera alla detaljer som kräver förklaring. Grundvillkoret för den mycket seriöst bedrivna leken är enkelt: berättelserna är sanning, privatdetektiven Holmes och hans medhjälpare dr Watson var faktiska personer i det sena 1800-talets London och följaktligen måste text och historisk verklighet stämma överens, eller fås att göra det.

Det finns en förbluffande stor mängd sådan exegetisk litteratur, huvudsakligen på engelska. Den svenska har nu fått ett väsentligt tillskott genom Lars Strands 200-sidiga samling studier I Sherlock Holmes sällskap.

Givetvis följer han spelreglerna, såväl den enkla uttalade som de sympatiska outtalade att bidrag till Sherlock Holmes-forskningen bör vara välskrivna, utförda med lätt hand och ha ett sinne för humor som låter ana att det hela, under de sluga resonemangen och briljanta slutledningarna, fortfarande är en lek.

Just detta gör texterna tillgängliga även för de utanförstående som inte har Holmesberättelserna på sina fem fingrar. Lars Strand är duktig på att hitta ämnen för sina artiklar som inte är alltför interna: han skriver om londondimman och om den huvudbonad som framför andra förknippas med Holmes, deerstalkern med sina dubbla skärmar och öronlappar. Allra bäst blir det när han via bisatser och hastiga omnämnanden i berättelserna tar sig ut i det viktorianska samhället och tecknar porträtt av några av tidens mest uppmärksammade brottslingar - personer vars liv sannerligen är "stranger than fiction" - liksom av den intressante darwinistiske utopikern Winwood Reade.

Och kanske finns det ändå ett subversivt drag i denna nästan demonstrativt trevliga litteraturform. Dess beslutsamma vägran att erkänna att litteratur inte är verklighet och dess envetna inriktning på ett svunnet England där droskhästar klapprar fram längs de dimmiga gatorna är i grunden ett NEJ till vårt fantasilösa samhälle som inte saknar politisk relevans.

Jonas Ellerström
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons