Svårsmält tidshopp i ”Young Wallander”

Den kärleken finns än.

Nu är det Adam Pålsson, oförglömlig i ”Torka aldrig tårar utan handskar”, som axlar rollen som Kurt Wallander. Han är gröngöling i Malmö. Ännu oförstörd och med en stor tro på rättvisan.

Serien på sex delar är en ”prequel” vilket blivit allt mer populärt på den internationella filmscenen under senare år. Förmodligen av nödvändighet. När en grundstory är mjölkad till vägs ände så får man börja innan allting började.

I ”Young Wallander” har man dock inte flyttat sig tillbaka i tiden. Här skildras ett nutida Malmö. Något som faktiskt Mankell ville själv när han initierade idén före sin död. Tolkningen här blir dock - ironiskt nog - mer av en dystopisk framtidsvision där gängen styr och splittringen mellan folkgrupper är total.

Skånes största stad är som Gotham city.

Men här bor alltså Kurt Wallander. Till och med i Rosengård där han håller låg profil om sitt jobb som polis. Han visar framfötterna och handplockas av den luttrade kriminalinspektören Hemberg (Richard Dillane) till avdelningen för grova brott. Wallander växer brådmoget under mentorns vingar.

Tillsammans med kollegan Frida Rask (Leanne Best) försöker trion lösa ett avskyvärt brott som Wallander blir vittne till. En ung pojke sprängs i bitar framför hans ögon. I vanlig ordning slukas Kurt upp av fallet.

Vi känner igen honom. Det är också en stor del av prequel-poängen. Vi ska förstå varför Kurt blir som han blir senare i livet.

Vi får lov att sitta i soffan och säga ”jaha, det är därför han gillar opera” och ”gjorde han sin sorgliga äggmacka redan då?”.

Alla pratar engelska och Adam Pålsson är enda svensk i ensemblen. Han levererar en rätt knackig stockholmsengelska men den funkar. Dialogen gör det inte. Den är hopplöst osvensk och kantad av polisklichéer. Vem säger ”det är nu det roliga börjar” när man ska storma ut och hitta en livsfarlig bomb?

Serien växer för varje avsnitt och man har visst överseende den stereotypa gängskildringen när vi får en nära Wallander-värdig upplösning. Men det förblir svårt att skaka av sig att Kurt är ung i dagens Malmö som dessutom syns ytterst lite eftersom serien till största del är inspelad i Vilnius.

Oändligt mer intressant hade varit att se Wallander i rätt tid och rum. Att se Kurt riva av ett teleprinter-meddelande eller springa in i en telefonkiosk och hamra på nummerplattan och prata svenska.

Det hade jag jublat över.

Och förmodligen även en engelsman.