Totalt magplask för Ankans tv-serie ”Nästan inget”

”Nästan inget” är ett enda virrvarr av trams, tröttsamt manus och barnsligheter.
En tv-serie som absolut ingen borde tvingas se.
Tv-serierecension • Publicerad 5 november 2021
Detta är en recension i Smålandsposten. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Flickvännen (Frida Bergh) och Ankan (Anders ”Ankan” Johansson).
Flickvännen (Frida Bergh) och Ankan (Anders ”Ankan” Johansson).Foto: Joachim Hedén
Komedi

Nästan inget

Premiär: 8 november på SVT Play och i SVT1

I rollerna: Anders ”Ankan” Johansson, Eva Westerling, Frida Bergh, Ia Langhammer, Bill Hugg med flera

Regi och manus: Anders ”Ankan” Johansson och Martin Larsson

Omdöme baserat på 6 av 6 avsnitt á 15 minuter

Folkkära Anders ”Ankan” Johansson har både skrivit manus och regisserat ”Nästan inget” ihop med Martin Larsson. Allt centreras kring Ankans alterego, som aldrig har någonting planerat utan bara hakar på andras planer. Planer som alla går i kras, givetvis. Vissa av dem bokstavligt talat i kras.

Att rymma en story med början, mitt och slut på 15-minuteravsnitt är ingen lätt uppgift. Inte om det ska innehålla någon slags substans, åtminstone. Det kanske är därför tv-serien totalt saknar substans, vid närmare eftertanke.

Det skämtas om utslag vid Ankans penis som självklart behöver presenteras som så att Ankan facetimear med sin exfru och visar sagda utslag (...), bilar som rullar ner i vattnet med en gipsad Ankan som inte kan försvara sig, ett nästintill kroniskt snubblande och allmänt orealistiskt klanteri. Det enda som saknas är kiss-och-bajs-skämt. På den nivån är det. Förutsägbart och tröttsamt manus. Ett enda haveri.

Visst smärtar det i mitt hjärta att totalsåga Ankans tv-serie, jag är lika förtjust i honom som resten av svenska folket tycks vara. Hans nervösa tics som är så hysteriskt roliga när vi ser honom tävla i såväl ”Bäst i test” som ”På spåret”. Men det här går inte att ursäkta eller välvilligt hitta förklaringar till. Det finns inga.

Jag lämnas kvar i mitt vardagsrum där skratten ekar med sin frånvaro och det enda som hörs är syrsorna.

Isabelle HaagSkicka e-post