Trovärdigt om när ensamhet och utanförskap fräter sönder familjen

Någon harmoni är det dock inte tal om. I romanens familj ligger istället apatin som ett dövande lock över miljonprogramslägenheten. Fru Darija lever där med en man som älskar henne över allt annat, men som hon aldrig älskat tillbaka. Båda vet att de borde gå skilda vägar, men fortsätter ändå att leva med varandra i ett slags lågmäld och resignerad version av Dödsdansen. Fortsätter att år efter år förnedra både sig själva och varandra genom att inte våga bryta upp.

Deras båda tonårssöner Frank och Kim blir kallade efterblivna, missbildade och mongon av en omgivning som inte har plats för det avvikande. Hela familjen bor dessutom i kvarteret Linjalen på Södermalm, en svulst i betong på den gentrifierade innerstadskroppen.

”Hennes söner” är en roman om en familj i stort behov av hjälp som de aldrig söker och som ingen heller erbjuder dem. Som läsare kan jag inte låta bli att uppröras: Varför är det ingen som orkar bry sig?

Samtidigt är ”Hennes söner” en allmängiltig berättelse som rymmer flera perspektiv, inte bara genom sina olika berättarröster. Det är en roman om utsatthet och utanförskap på flera plan och den berättar om det svåra som vi kallar kärlek: mellan makar, mellan mor och barn men också mellan syskon. Inte minst relationen mellan Kim och hans något äldre och beskyddande bror Frank beskrivs med fingertoppskänsla och deras dialoger är ett av de bärande elementen i berättelsen: Sogand Sasanpour har lyckats ge dem ett eget språk som känns trovärdigt och som konkretiserar det starka band som binder dem samman.

Men ”Hennes söner” är också en bok om längtan efter att få en tillhörighet och bli accepterad, att upptäcka och försöka förstå världen och sin egen plats i den. Denna väg mot vuxenblivande blir särskilt svårframkomlig när man är en outsider, något som accentueras i berättelsen om den sårbare och naive Kim och hans tröstlösa försök att skapa logik i en svårtydd omgivning. Eftersom han själv aldrig vill någon illa kan han inte ta in att andra vill utnyttja och skada honom. Vilket så klart får katastrofala följder.

Sogand Sasanpour arbetar som försvarsadvokat och har i en intervju på sajten Boktugg förklarat att hon valde juristbanan för att ge röst åt dem som inte har någon. Med sin debutroman sätter hon fingret på denna röstlöshet, samtidigt som hon själv hittat sin författarröst. Förhoppningsvis fortsätter hon att berätta om dem som vi andra alltför ofta vänder ryggen.