Tv-recension: Borat har tappat sin edge

Efter 14 år av straffarbete i Gulag ska den före detta tv-reportern Borat få en andra chans. I sitt förra äventyr i USA lyckades han skämma ut hela Kazakstan men om han kan överlämna en gåva till vicepresidenten Mike Pence så kanske han slipper dö en våldsam död.

Sådan är upptakten till den här filmen, vars fullständiga titel lyder: "Borat subsequent moviefilm: delivery of prodigious bribe to american regime for make benefit once glorious nation of Kazakhstan".

Great success? Nja, apan som han skulle skänka dör och i stället dyker hans dotter upp, som drömmer om att bli en ny Melania: "gifta sig rikt och få bo i en gyllene bur" istället för den skitiga buren som hon vanligtvis bor i hemma i Kazakstan.

När Borat inser att amerikanska män med makt gillar unga tjejer går han med på att ge bort dottern som mutgåva och stora delar av filmens ramhandling går ut på att göra henne redo, bland annat hos en abortmotståndare som plågat lyssnar på en skenbart incestuös redogörelse för hur dottern har fått en bebis i magen.

Hyckleri kring kvinnors utsatthet i allmänhet och amerikansk politik i synnerhet står i fokus. Borat klär ut sig i Trump-dräkt och tar sig in på ett konservativt pepp-rally, sjunger sing-along på ett rasistiskt möte och hamnar i coronakarantän hos ett par snubbar som på allvar tror att Hilary Clinton dricker blod från små, små barn.

Oavsett om han figurerar som programledaren Ali G, fashionistan Brüno eller i paradrollen som Borat är Sacha Baron Cohen som bäst när han är superkränkande åt alla håll och fungerar som en katalysator för sanningssägande i potentiellt explosiva situationer. Utan fejk (väl?) och med verkliga personer. ( Exempelvis Trump-medarbetaren Rudy Giuliani hamnar i en rätt stökig situation).

Ett problem den här gången är att folk i allmänhet vet vem Borat är och känner igen honom. Sacha Baron Cohen får jobba mycket mer med mask och kostym, och faktiskt ganska lite med själva Borat-figuren. Ibland glimrar det till och visst garvar man. Men någonstans på vägen har det här konceptet tappat sin edge. Kanske har en del ursprungliga idéer fallit igenom, för en alltför stor del av filmen består i slutändan av hur relationen mellan Borat och hans dotter utvecklas. Olyckligt nog är denna fiktiva relation den minst intressanta aspekten av filmen.