Annons
Nyheter

Filmerna borde vara ett knapptryckm borta

Häromdagen gick jag förbi biografkomplexet Bergakungen i Göteborg. Utanför stod en lastbil som höll på att fyllas upp med skrot. Vid en närmare anblick kunde jag se vad som kasserades; det var biografteknik – i massor – gammal hederlig utrustning för visning av 35 mm-film.
Nyheter • Publicerad 18 februari 2012

Häromdagen gick jag förbi biografkomplexet Bergakungen i Göteborg. Utanför stod en lastbil som höll på att fyllas upp med skrot. Vid en närmare anblick kunde jag se vad som kasserades; det var biografteknik – i massor – gammal hederlig utrustning för visning av 35 mm-film.

En vecka tidigare under filmfestivalen hade jag promenerat till samma biograf med den grekiska regissören Yorgos Lanthimos. Lanthimos, som slog igenom för två år sedan med Dogtooth, var i Göteborg med sin nya film Alper och för att sitta med i en jury. Vi var på väg till en visning och pratade om en av tävlingsfilmerna han just sett. Han tog den som exempel på den digitala teknikens baksidor då han menade att just den här filmen hade varit så mycket bättre om den visats analogt. Färgerna, menade han, hade då kommit fram mycket bättre, och för filmen i fråga var detta av avgörande betydelse.

Annons

En vecka tidigare hade jag mött festivalens samlade maskinistkår över en lunch. Hälften av dem berättade där att de sannolikt gjorde sin sista festival då de inte var så sugna på att komma tillbaka nästa år för att enbart ”trycka på play”. Festivalen har i många år visat film på digitala kassetter, men i år var första året som celluloidfilmen var i minoritet – och framför allt var det året då vi i stor utsträckning gick över till att visa film varken på filmremsa eller på kassett utan på hårddisk, så kallad DCP-teknik. På ett år gick vi från att ha visat ett tiotal filmer till långt över hundra på detta sätt.

Att maskinisterna är avigt inställda till digitala tekniken är inte så konstigt eftersom den är charmlös, inte kräver samma omsorg och kommer att göra dem arbetslösa. Men det betyder inte att den nya tekniken är felfri eller lätthanterlig. Snarare tvärtom, ur driftsäkerhetssynpunkt är celluloidfilmen fortfarande bättre. Toronto filmfestival, en av världens största, hade stora problem förra året med omställningen i visningsformat vilket resulterade i förseningar och inställda visningar.

Det har pratats länge om skiftet från analogt till digitalt men nu är det genomfört och även om maskinister och konstnärer har adekvat kritik är fördelarna givetvis många. Den nya tekniken är billigare, miljövänligare, snabbare och på sikt borde den också kunna möjliggöra ett bredare utbud på landets biografer.

Som det är nu skickas hårddiskar från biograf till biograf med posten, alltså på samma sätt som med analog film. I de flesta fall är diskarna även låsta med digitala nycklar som gör att de endast kan användas av biograferna mellan vissa datum. Givetvis är det piratkopieringen som skrämmer bolagen, men förfarandet känns ålderdomligt med tanke på teknikens fördelar. Filmerna borde givetvis bara vara ett knapptryck bort för biograferna att tanka hem och så måste det bli i framtiden. Något som skulle möjliggöra ett gigantiskt utbud för varenda landsortsbiograf att välja ur. Tänk om Yorgos Lanthimos Alper skulle kunna visas i hela Sverige samma dag som den går upp i storstäderna.

Då tror jag även Lanthimos skulle stå ut med att det pixlar lite i ena hörnet.

Andreas Degerhammar

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons