2022: Den socialdemokratiska reduktionen?

Eller efter nästa socialdemokratiska valseger får man förmoda. Hultqvists artikel är inte av det slaget att den spontant föddes vid ett glas vitt vin en sommareftermiddag i trädgården. Här annonseras politisk hårdmateria, naturligtvis sprungen ur partihögkvarteret.

Bildsättningen är ett Sverige där de rika blivit så rika att de kan jämföras med forna tiders högadel. De måste beskattas hårdare för Sverige behöver pengar som skall gå till ”gamla sjuka och skolungdomar”. Det gör de inte i dag eftersom vi lider av en ”röta” i samhället som kan sammanfattas med högerpolitik. ”De borgerliga drev en stenhård klasspolitik som gynnade samhällets övre skikt.”

Svaret på det heter miljonärsskatt förkunnar Hultqvist, och därmed har vi sannolikt sett ett hörn av partiets valmanifest vikas upp. Hultqvist påminner om att högern minsann har motsatt sig både den så kallade valpskatten på åttiotalet och värnskatten på nittiotalet. Underförstått för att skydda de rika.

Men valpskatten, i princip skatt på aktier, avskaffades av Bildtregeringen om inte annat för att det blev uppenbart att handeln i fråga bara hade flyttat utomlands. Hade inte en borgerlig regering gjort det hade Göran Persson avskaffat den. Det är bara destruktivt med skatter som jagar bort kapital från Sverige. Persson förmådde se sådana samband och det var med de glasögonen på han också avskaffade arvsskatten. Och Socialdemokraterna själva avskaffade värnskatten för högre inkomsttagare, något Hultqvist förstås inte nämner.

Reduktionen var alltså Karl XI:s beslagtagande av adelns mark på sextonhundratalet. En brutal historia som var nödvändig för att säkerställa statens finanser i ett läge som blivit ohållbart. Att Hultqvist väljer en sådan parallell är inte utan besk bismak eftersom operationen i fråga sannolikt inte hade kunnat genomföras med mindre än att kungen var envåldshärskare.

I dag har vi demokrati som är ett effektivt system för att hindra statlig allmakt. Vi har dessutom inte en situation där läget är så förtvivlat att systemet faller sönder om vi inte chockbeskattar ”de rika”. Någonstans kanske det handlar om hur de ansvariga sköter rikets finanser och vilka insikter de har om samhällsekonomi.

Att till exempel värnskatten och för den delen även arvsskatten togs bort handlade inte om att vilja att ”gynna” någon grupp utan om att främja ekonomin i stort och på den vägen dra in skatteintäkter. Men ett sådant sätt att närma sig uppgiften kräver en regeringskompetens som blir allt mer sällsynt i det socialdemokratiska ledarskiktet. Kanske de skall satsa på poesi istället.

FREDRIK HAAGE