Acceptera aldrig tystnadskultur
Det är bara ett axplock av en mängd synnerligen skakande återgivanden som ges i en rapport om hur de anställda i Göteborgs kommun egentligen upplever den tilltagande gängkriminaliteten i arbetslivet. Den organiserade kriminalitetens inflytande har ätit sig långt in i den kommunala förvaltningen och flera anställda lever till synes ett yrkesliv i lågintensiv skräck.
Göteborgs kommunledning skall ha en eloge för att de faktiskt tar initiativ till att dyka ned i det mörka och föra upp en obekväm verklighet till ytan. Samtidigt har de anledning till självrannsakan. Deras egen passivitet är en mycket stark delorsak till att det har gått som det har gått.
Samtidigt, hur många tror på allvar att det här är något som på något magiskt sätt är förbehållet just Göteborg? Göteborg hade förvisso det tvivelaktiga smeknamnet ”Muteborg” sedan innan, men naturligtvis är det här något som förekommer även i andra kommunala förvaltningar.
Sveriges kommuner- och regioner, SKR, säger i princip detta men utan att göra det rakt ut. Man förklarar att det har blivit vanligare att anställda i kommuner utsätts för ”otillåten påverkan” och att många tjänstemän som blir utsatta känner sig ”väldigt ensamma”. SKR skall nu göra en egen fördjupad undersökning om detta i ett trettiotal kommuner.
”SKR är den samhällsaktör som om någon borde ha intagit en proaktiv roll inför utvecklingen.”
Det är förstås utmärkt. Men samma påpekande får ju faktiskt göras här. Den bild som Göteborgsrapporten målar upp är så pass dramatisk att situationen rimligtvis inte kan ha varit någon hemlighet i kommunsverige. SKR är den samhällsaktör som om någon borde ha intagit en proaktiv roll inför utvecklingen. Det är särdeles pikant mot bakgrund av att begreppet tystnadskultur har getts en sådan central betydelse i rapporten.
Nu är ju hur som helst hjulen i rullning vilket inte är en dag för tidigt. Redan nu är det lätt att se de fundamentala riktningar i vilka reformer bör röra sig. Lagstiftningen kring hot mot tjänsteman bör följa den allmänna straffskärpning Sverige är nödgat och göras rejält avskräckande. Kommuner bör upprätta trovärdiga interna larmsystem för fall av kriminellas påverkansförsök och flera typer av kontroller och beslut bör kunna göras under anonymiserade handläggare.
Men det är förstås åtgärder som angriper ett symptom och inte själva sjukdomen. För den finns det bara en realistisk ordination och det är en total översyn av rättssystemet och kraftig resursförstärkning av polis och domstolar.
FREDRIK HAAGE
