Advokaten måste också försvaras
”Jaha samfundet är minsann mot straffskärpningar i allmänhet, men när brotten drabbar deras egna medlemmar så passar det”. Ungefär så lät det på sociala medier.
Kommentarer ska ses mot bakgrund av de kriser och det förtroendetapp som drabbat landets försvarsadvokater under de senaste åren. Smålandspostens många avslöjanden om advokater som dubbeldebiterat och lyft höga kostnadsersättningar utan grund är på det stora hela taget det minsta problemet. Och då undrar man om det bara är i Växjö advokater har lämnat in felaktiga ansökningar om kostnadsersättningar.
Kriserna kan inte som Advokatsamfundet försöker i Dagens Nyheter förklaras av illvilliga synpunkter från företrädare från andra inom den juridiska sfären, läs twittrande åklagare. Att den radikala högerpopulismens mer extrema anhängare ser advokaten som ett slags folkfiende – i likhet med dess kritik av andra samhällsbärande institutioner – är heller inte roten till problemet.
Det är fallen med advokater som brutit mot tystnadsplikten eller arbetat för gängkriminella som har svärtat ner kåren. Det dröjde innan Advokatsamfundet agerade och skärpte det interna disciplinförfarandet. Och först nu i sommar kom organisationen med nya föreskrifter om att bara rutinerade advokater ska ta de mest komplexa målen som exempelvis inbegriper gängkriminella.
”Försvarsadvokaten är en hörnsten i rättsstaten och en förutsättning för att rättegångar är rättvisa.”
Det finns all anledning att se med oro på en utveckling där advokater inte anses leva upp till det allmänna rättsmedvetandet. Försvarsadvokaten är en hörnsten i rättsstaten och en förutsättning för att rättegångar är rättvisa. Av minskat förtroende för advokater följer minskat förtroende för rättsstaten som sådan.
Ett försvar av försvarsadvokaten innebär också – rimligen – att hot och våld mot en advokat bedöms lika allvarligt som samma brott mot en åklagare eller domare. Så är det alltså inte i dag.
I pläderingen för en straffskärpningsgrund tar Advokatsamfundets generalsekreterare Mia Edwall Insulander, upp ett antal aktuella fall där dess medlemmar drabbats av grovt våld. Viktigare är kanske vad som inte nämns. I vilken mån nätverkskriminella sätter tryck på advokater att lämna information till andra gängmedlemmar är i dag en väl förborgad hemlighet. Men på den punkten finns behovet av verktyg för att värna advokatkåren och rättsstaten.
Hur många grupper ska då omfattas av den förmån som straffskärpningsgrunder innebär? Frågan är inte enkel. En försvårande omständighet vid bedömning av brott är redan i dag om de riktats mot exempelvis en journalist eller politiker. Det är sant att hot mot politiker hotar demokratin. Och våld mot journalister urholkar pressfriheten. Att hota en taxiförare eller busschaufför bedöms som brott mot tjänsteman. Advokater, rättsexperter och politiker har dock att själva reflektera över det problematiska i att straffskärpningsgrunder för brott införs för allt fler (starka) grupper och hur det kan tänkas påverka förtroendet för rättsstaten hos dem som hamnar utanför de skyddade kategorierna.
