Akrobatik á la Lööf

Att Annie Lööf, hon som hellre skulle äta upp sin högra sko än att låta Centern bli stödhjul åt socialdemokraterna, hade åsiktsakrobatiska talanger var inte uppenbart när hon valdes till partiledare. Egentligen trädde de väl i dagen först när man kom på att hon var ett fan av extremliberalen Ayn Rand. En filosof vars världsåskådning en seriös tillskyndare skulle behöva åtminstone månader av reflektion för att omvärdera men som Lööf befriade sig från på några minuter då namnet bedömdes vara politiskt olämpligt.

Ledare • Publicerad 30 september 2019

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Sedan kom den där historien om månggifte i partiets idéprogram då hon slingrade sig som ett riktigt ormgropsproffs. Och sedan om hon ville öppna dörren för trettio miljoner invandrare, som hon egentligen inte ville trots att det sades framför rullande kameror. Och sedan allt kring regeringsbildningen…

Annons

Politiker håller förstås på så där men med just kring Annie Lööf verkar sådant surra hela tiden. Nu har Expressen hittat hennes motion från 2007 där hon kräver att riksdagen förbjuder manlig omskärelse, som hon kallar ”könsstympning”.

Linjen är alltså densamma som den som mot Lööfs vilja bifölls på partiets stämma i helgen. När Lööf konfronteras med sin motion förklarar hon – förstås – att hon hunnit ändra sig sedan dess.

I motionen ställer Lööf retoriskt frågan: ”Äger föräldrar sina barns kroppar?”. Nu är det ju inte i sådana termer judar och muslimer skulle försvara omskärelsen, men Lööf väljer ändå denna filosofiska utgångspunkt och hennes svar är förstås att föräldrar inte äger sina barns kroppar. Att ändra sig i den frågan innebär rimligen att Lööf kommit fram till att föräldrar ändå gör det, alltså äger sina barns kroppar.

Det är en grotesk uppfattning. Men den Lööfskt logiska. Om hon inte ändrat sig en andra gång sedan motionen förstås, och kastat hela tankemodellen med ägarskap överbord och börjat resonera i termer av religionsrätt istället. Ingen journalist har i skrivande stund ställt frågor om det men skall man ta henne på allvar måste ju även den åsiktstransformationen ha ägt rum.

Inte minst för att det är mot den principiella bakgrunden hon nu tagit det dramatiska steget att ogiltigförklara verkanskraften i stämmans beslut. Lööf förklarade snabbt efter beslutet om omskärelse att man inte skulle driva det politiskt, allra minst i riksdagen.

”Det här är ingenting vi kommer att skriva riksdagsmotioner om”, säger hon. Men vilka är ”vi”? Stämman är partiets högsta beslutande organ. Gissningsvis finns det väl kanske någon riksdagsledamot bland den där överväldigande majoriteten som röstade mot omskärelse. Skall den personen inte få motionera om det i riksdagen? Skall Centerns gruppledare förklara för riksdagsledamöterna att det förväntas av dem att strunta i ett fattat stämmobeslut och att de inte får motionera i enlighet med vad deras nuvarande partiledare motionerade om 2007?

Direkt efter stämmans avslutande vänder alltså Lööf på Centerns stadgade beslutshierarki. Och detta på grund av en fråga där hon officiellt ändrat uppfattning en gång men rimligtvis minst två.

Jag vet inte om jag orkar ta Annie Lööf på allvar mer nu. Jag får ont i huvudet och behöver Alvedon.