Alla företag ska inte klara sig
I samband med senaste månadsskiftet upphörde möjligheten för företag att ansöka som stöd inom ramen för den så kallade Företagsakuten, ett statligt stödprogram för att se till så att bärkraftiga företag inte gick under i pandemins ekonomiska svallvågor.
Regeringen har beslutat att de krediter som tagit inom detta program skall få en längre avskrivningstid. Tre år blir till fem för att minska bördan på den löpande likviditeten. Det är är säkert välkommet men förlänger också, för den som tar emot erbjudandet, hanteringen av pandemin.
Oppositionen kritiserar samtidigt regeringen för att inte bereda sig på en ny våg av krisande företag i samband med att vaccinpass och ökande smittspridning skall hanteras.
Samtidigt är det viktigt att hålla ögonen på målet: en normal tillvaro för så många som möjligt. En del av denna normalitet är att företag kan misslyckas. Kreditupplysningsföretaget CreditSafe meddelade i veckan som gick att antalet konkurser under november varit påtagligt normalt. För november månad har antalet konkurser de senaste tio åren varierat mellan fyrahundraåttio och sexhundratrettio. Årets resultat ligger bekvämt i mitten: femhundrafemtio företag gick i konkurs.
De initiala insatserna för att skydda företagen från pandemins verkningar var riktiga. Oron för utländska uppköp av livsdugliga och högproduktiva delar av näringslivet var påtaglig. Delvis tack vare regeringens stöd kunde industrin hålla igång, och mycket tack vare oppositionen fick även mindre företag möjligheter till stöd.
Den första tiden under våren 2020 gick tjugo procent fler företag än vanligt i konkurs. Analyser visar att de flesta av dessa var högt skuldsatta och att de redan 2018 hade svårt att betala sina räntor.
Men om produktiviteten skall skyddas måste regeringen till slut ta sin skyddande hand från företagen. Poängen med marknadsekonomi är att dåliga aktörer till slut konkurreras bort och att den som vill leverera varor och tjänster som inte efterfrågas får göra det på egen bekostnad. Det är hårda bud, och det är viktigt att denna princip bara gäller företag och inte människorna som verkar inom systemet.
Bakom en konkurs finns ofta sömnlösa nätter och krossade drömmar. Sker många samtidigt blir det också ett hot mot samhällsekonomin förutom att det blir svårare för anställda att hitta nya arbeten.
Men för Sverige är produktiviteten avgörande. Vi har höga ingångslöner och hög nivå på arbetande människors utbildningar, det finns inget annat val än att se till så att de värden som skapas av företagen är relevanta för marknaden. Och då måste statliga stödformer till slut tas bort för att prioriteringarna inte skall bli skeva.
De jämna siffrorna för november jämfört med tidigare år vittnar om att det är mindre farligt för företag att misslyckas just nu. Konsekvenserna kan bearbetas av samhället och arbetsmarknaden. Det borde också vara en signal om att stöden kan trappas ned så att företagen får stå på egna ben.
