Alla kan hänvisa till barnkonventionen

Migrationsverket hade gjort bedömningen att återföreningen med den biologiska modern hade bäst förutsättningar att ske i Frankrike, där de båda är medborgare. Sedan en kvinna och en man i Algeriet uppger sig vara de biologiska föräldrarna och vill få tillbaka dottern har förutsättningarna ändrats.

Socialtjänsten i Lund kommer nu att utreda vad som är bäst för flickans framtid. Paret i Algeriet uppges ha varit på svenska ambassaden i Alger och lämnat dna-prover för att det ska kunna fastställas om de är de biologiska föräldrarna. Deras förmåga att ta hand om Haddile kommer i sådant fall att utredas.

Fortfarande präglas fallet av frågetecken. Utifrån en ensidig mediebild är det dock enkelt att instinktivt ta ställning för att Haddile inte bara ska få stanna i Sverige, utan i fosterföräldrarnas trygga hem, där hon har bott sedan hon var fyra månader gammal. Lika instinktivt som flera gånger tidigare när känslomässigt engagerande barnrättsfall hamnar i debattcentrum plockas FN:s barnkonvention fram som slagträ, med hänvisning till att barnets bästa ska komma i främsta rummet.

I slutet av september, när Haddiles historia fyllde helsidesuppslag i tidningarna, lämnade riksdagsledamoten Hillevi Larsson (S) en interpellation till barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) med frågan om när barnkonventionen ska inkorporeras i svensk lag.

I egenskap av statsråd kunde Maria Larsson givetvis inte uttala sig i det enskilda fallet, och gav öppna svar i riksdagens interpellationsdebatt i torsdags. Även om Kristdemokraterna som parti har tagit ställning för att barnkonventionen bör bli svensk lag.

Sverige ratificerade barnkonventionen 1990 och i dag är den transformerad i lagstiftningen. Det innebär att Sverige folkrättsligt är förpliktigat att följa konventionen, men om den står i konflikt med den nationella lagstiftningen så går den nationella före. Inkorporering skulle ändra på det och förespråkarna menar att barns rätt därmed skulle stärkas.

Riksdagsledamoten, tidigare domaren, Anti Avsan (M) anförde i debatten att barnkonventionen saknar vägledande förarbeten och med vaga formuleringar, som går att hänvisa till utifrån diametrala ståndpunkter, inte lämpar sig som svensk lagstiftning. Att synen på barnets relation till de biologiska föräldrarna är starkare i konventionen än vad den är i Sverige glöms ofta bort. Av rapporteringen om Haddile att döma är det inte för att stärka de biologiska banden som barnkonventionen lyfts fram, men den som vill kan likväl hitta stöd för det i konventionen.

På besök i Växjö i måndags framkom emellertid att Maria Larsson gärna skulle tillsätta en utredning som på ett öppet sätt väger för- och nackdelar med en inkorporering av barnkonventionen i svensk lag. Visserligen gjorde en parlamentarisk kommitté 1996 bedömningen att Sverige inte hade något att vinna på inkorporering. Men det tycks finnas behov av att väga frågan igen, om inte annat så för att undanröja att konventionen används som symbolpolitik.

De svåra bedömningarna om ett barns bästa är att vara hos sina fosterhemsföräldrar eller hos sina biologiska ligger oavsett kvar på socialnämndernas bord, och det är där det faktiska arbetet för att tillgodose barns rättigheter prövas.