Alla tiders Frankenstein

Ledare Artikeln publicerades

Vampyren har förklarats som 2000-talets sexsymbol. Populärkulturen svämmar över av skräckfigurer. Men särskilt en monsterberättelse är intressant. Den gavs ut redan 1818 och skrevs av den 19-årige Mary Shelley.

Frankenstein tillhör den senromantiska skräcklitteraturen. Vissa hävdar att det är en föregångare till dagens science fiction-litteratur. Och kopplingen till naturvetenskapen är central i boken. Shelley skrev i förordet till en av de senare upplagorna att "doktor Darwin och några av de fysiologiinriktade författarna i Tyskland hävdat att händelsen som denna berättelse grundar sig på inte är omöjlig".

Boken väcker framför allt frågor om var gränserna för vetenskapen går. Inom dagens syntetiska biologi, för att ta ett exempel, arbetar bioingenjörer med att bryta ned bakterier och andra enkla livsformer till sina beståndsdelar, som sedan modifieras eller omstruktureras i syfte att förbättra de naturliga förlagorna eller ladda dem med särskilda egenskaper. Vi går nog omkring i tron att vetenskapsmän tänker etiskt. Men kanske är det ibland som för Victor Frankenstein: Ju längre jag trädde in i vetenskapen, desto mer utövade jag den för dess egen skull.

Redan titeln i boken röjer en intertextuell koppling till den grekiska antikens mytologi. Boken heter Frankenstein, eller den moderne Prometheus. Prometheus som betyder "den förtänksamme" var en titan som av lera skapade människorna. Han stal också elden från himlen och gav till människorna, för att lyfta dem ur sitt kulturella mörker. För det straffades han av Zeus som fjättrade honom vid en klippa där en örn ständigt hackade i hans lever. Precis som Prometheus får Victor Frankenstein lida för att ha satt sig över den naturliga ordningen.

Frankensteins monster blev av förklarliga skäl aldrig någon sexsymbol. Men det är kanske just det som gör berättelsen så intressant. Berättelsen rör sig på flera olika nivåer. Inte minst avspeglar sig en syn på människan som växte fram under upplysningen och fortfarande präglar samhället.

Precis som i Rousseaus Emile får Victor Frankenstein en för den tiden annorlunda uppfostran. Han säger själv att "ingen uppväxttid kan ha varit lyckligare än min". Barnen i familjen blev aldrig hårt pressade. Studierna beskrivs i termer av nöjen. Victor når så framgång i sin upptäckarglädje och begår ett misstag, men bara för att inte upprepa det. Det är i valet att inte skapa en brud till monstret hans goda uppfostran får betydelse. Han väljer det rätta, och sätter mänskligheten före sin och familjens egen säkerhet.
 
Monstret väcks däremot till självmedvetande i en hård och avståndstagande miljö. Han ställs inför en rad valmöjligheter, och har kval, men väljer nästan uteslutande de onda alternativen. Hans onda handlingar kan ses som ett svar på samhällets fostran. Så ska samhället ses som medskyldigt till hans brott. 
 
Teorin om att föräldrar kan forma sina barn som Prometheus en gång formade människan av lera är närvarande också i vår samtid. I dag närs tanken om människan som en social konstruktion inte minst inom den ideologiskt präglade genusvetenskapen, som låter oss förstå att pojkar är högljudda och bråkiga på förskolan för att det omgivande samhället har fostrat dem så. Deras aggressioner uppkommer för att vuxenvärlden uppmuntrar dem till det. Den moderne Prometheus kan därmed sägas vara representerad också i dagens kommunala genuspedagoger, som tagit på sig uppdraget att höja mänskligheten till en ny kulturell nivå genom att föra ned elden till den svenska förskolan. Att vi skulle vara olika som personer och har en bestämd natur given våra gener och vår könstillhörighet är en uppfattning som stämplas som reaktionär.
Nästan hälften av alla kommuner har i dag anlitat genusideologer till sina skolor och förskolor. Alla tider tycks ha sin egen Frankenstein, som mixtrar med människan.