Allt är inte guld som glimmar
Ja, strax norr om Lindshammar i Uppvidinge kommun, på andra sidan länsgränsen, I Ekhult nära Södra Solberga i Vetlanda kommun söker Kopparberg Mineral AB efter guld! I lokaltidningen Vetlanda-Posten uttrycks förhoppningar om en ny guldrusch, men det finns redan anledning att generellt uppmärksamma markägarnas svaga ställning gentemot gruvnäringen, utan att för den delen kritisera Kopparberg Mineral AB.
Konflikten är långtifrån ny och har annars varit särskilt hård i södra delar av Kronobergs län. I denna del av landet ägs ju marken vanligen av enskilda fastighetsägare med mindre marker. I de norra delarna av Sverige där mineral och gruvnäringen är betydligt större uppkommer sällan konflikter. Där är marken ofta ägd av staten eller av stora bolag som har lättare att sluta avtal med gruvintressenter. Att minerallagen står över den grundlagsskyddade äganderätten är i denna del av landet vanligen mer ett akademiskt filosofiskt spörsmål än ett vardagligt problem. Även om det också i Norrland finns aktuella rättsfall på konflikter mellan privatpersoner och gruvnäring. För en månad sedan beslöt regeringsrätten att inte behandla ett överklagande från en kvinna i Kiruna som konstaterat att hon blir fånge i sitt eget hus, en villa som kommer att bli osäljbar när gruvbolaget LKAB söker och eventuellt kommer att bryta mineral på hennes mark.
Grunden till problemet om uttrycket tillåts, är att markägaren i vår rättstradition inte äger jorden längre ner än ungefär dit det är möjligt att gräva. Kvinnan i Kiruna äger alltså inte eventuella malmfyndigheter under hennes eget hus. Det är istället staten som har bestämmanderätten över jordens innanmäte.
Därför är det också hos staten - myndigheten Bergsstaten - som gruvbolag söker tillstånd för prospektering. Markägaren saknas i processen. Beviljas tillstånd från Bergsstaten får bolag mer eller mindre kontrollen över marken - ägaren får titta på utan ersättning.
Och ersättningen till markägare vid fyndigheter inskränktes länge till kompensation för "skador". Efter en lång utredningstid som fick oppositionspolitiker under den förra regeringen att undra om ministären grävt ner sig i problemet beslöt till slut riksdagen att markägare har rätt till 1,5 promille av ett beräknat värde på bruten malm.
En lag som gav varje enskilt markägare vetorätt mot prospektering och brytning vore omöjlig - den skulle förhindra rationell industriell verksamhet, arbete och tillväxt. Men lagen skrevs utifrån näringens perspektiv och utifrån en föreställning om att hela Sverige ser ut ungefär som Norrland. Sidsteppandet av markägaren är inte bara en följd av minerallagen. Inrättandet av vattenskyddsområden med begränsningar av jordbrukets förutsättningar är ett annat exempel. Naturreservaten ett tredje där skyddsintresset lätt hamnar i konflikt med brukande och ägande.
Det är inte första gången trakterna kring Vetlanda intresserar guldsökare. I närbelägna Ädelfors inleddes brytningen på första hälften av 1700-talet. Oavsett om eventuell prospektering och brytning ger nya jobb i området eller ej, är det åter dags att diskutera balansen mellan den enskildes och näringens intressen.
