Andersson samlar de trogna
Under torsdagen riktade Andersson hårda ord mot högerns demonisering av integrationsproblemen och kriminaliteten. Hon menade att högerkrafterna, med grumliga motiv, försökte skrämma väljarna in i sin fålla. Splittring var skörden som högern såg fram emot att bärga efter sitt cyniska arbete.
Dagen efter denna drapa presenterade hon högerpolitik för att sätta press på människor som är beroende av ekonomiskt bistånd. Kraven skall höjas för den som lever på andras pengar. Ansvaret för misslyckad integration och kriminalitet var självklart huvudsakligen högerns. Deras åtta år vid makten gjorde tydligen tillräckligt för att ett utanförskap som etablerats under åttiotalet och som Socialdemokraterna haft sju år på sig att motverka nu hotar vårt samhälle. Det är en förljugen analys som ignorerar trettio år av socialdemokratisk mobbing och hets i frågor som rör migration och integration.
Utöver detta var Anderssons tal vad man kan förvänta sig av en nyvald ordförande som skall samla de sina. Internkulturen sattes främst och man gavs få ledtrådar om vägval. Magdalena Andersson lär återkomma med skarpare politik och högre retorisk nivå, det har hon kapacitet till. Kanske med risk att framstå som ofolklig.
Istället var det intressant att lyssna efter vad hon inte sade. Arbetslösheten vidrördes med akvarellätta penseldrag och utifrån sysselsättningsgrad. Löfven och Andersson har slitit i mer än åtta år för att leverera EU:s lägsta arbetslöshet men vårt land befinner sig nu istället i den absoluta bottnen. De statliga systemen för extratjänster och nystartsjobb framställdes som avgörande för integrationen av vuxna nyanlända. Nystartjobben är bättre än extratjänsterna men antalet arbetstimmar kan inte delas i det oändliga. Ekonomiska realiteter sätter stopp för Zenons paradox. Det framgick inte av Anderssons tal.
Man får tro att Magdalena Andersson trots trivseltalet kommer att fortsätta på inslagen väg. Integration och kriminalitet kommer att tacklas med reformer som lånats från högeroppositionen samtidigt som de kläs i socialdemokratisk språkdräkt. Partivänstern kommer att få ett par köttben men knappast det stora vinstförbud som man suktar efter. Den kommer att finna sig i situationen så länge partiet har någorlunda goda utsikter att vinna val. Så fort partiet hamnar i opposition finns en organiserad och intellektuell vänsterfalang som kommer att ställa krav.
Det var nog ingen slump att de tyska socialdemokraternas ordförande Olaf Scholz satt med som hedersgäst när Andersson höll tal. De har båda bakgrund som finansministrar och representerar några av de sista europeiska socialdemokraterna som inte hängett sig åt att montera ned tillväxt och som håller sig till ekonomiska incitament för att koppla greppet om människors liv. Den medvind som Andersson talade om gäller dock tyvärr främst en mörkare nyans av rött.
