Ändra de stötande häktningsreglerna
Minns ni ”taximordet” i Enköping? Med alla mord och skjutningar är det lätt att tappa räkningen på, och hålla isär, allt som inträffar. Hemska gärningar och händelser flyter samman och blir som små notiser i minnet, om ens det.
Mordet i fråga gäller den unge taxichaufför som i mars i år hittades hängd ute i naturen en vecka efter att ha försvunnit i samband med en körning. Av de fem tonåringar som häktades på sannolika skäl misstänkta för mord har nu några av dem släppts.
Nej, inte för de inte längre skulle vara misstänkta eller något sådant; åklagaren anser dem fortfarande vara lika misstänkta som de övriga. Problemet är i stället hur lagen är konstruerad. En relativt ny lag, dessutom. 2021 införde den dåvarande regeringen en tidsgräns för brottsmisstänkta som är under 18 år. De får inte hållas häktade längre än tre månader, om det inte finns synnerliga skäl.
En lag som Socialdemokraterna drev igenom påhejade av bland annat Vänsterpartiet som likställde häktning av minderåriga med tortyr. En världsfrånvänd jämförelse. Reformen mötte kritik från de borgerliga oppositionspartierna och Sverigedemokraterna, medan Vänsterpartiet å andra sidan till och med ville gå ännu längre och sänka gränsen till 30 dagar.
”De misstänkta som är satta på fri fot kommer nu att kunna prata ihop sig och därmed ställa till det för förundersökningen.”
Åklagarmyndigheten höjde dock ett varningens finger utan och menade att ”det kan vara förödande för hela brottsutredningen om häktningen behöver hävas ens för någon av gärningspersonerna”. I stället förespråkade myndigheten en gräns på sex månader. Att detta kan leda till svåra situationer där utredningsarbetet försvåras är också exakt vad åklagaren i taximordsfallet, Moa Blomqvist, nu är rädd för. De misstänkta som är satta på fri fot kommer nu att kunna prata ihop sig och därmed ställa till det för förundersökningen.
Ytterligare en risk som åklagarmyndigheten lyfte fram är att minderåriga på grund av sänkningen av gränsen kan komma att utnyttjas av kriminella i ännu större utsträckning. Just en sådan dynamik som politiken idag talar så mycket om att motarbeta. Problemet är detsamma som frågan om förhållandet mellan låga straff och gängens utnyttjande av unga. Även om det är svårt att kalkylera exakt hur mycket sänkningen bidrar till en sådan ökad risk är saken i sig så pass allvarlig att den måste tas på stort allvar.
Därtill är det hela moraliskt stötande. Var finns brottsofferperspektivet i denna fråga? Det är en skymf mot både den mördade och dennes anhöriga. Det rör sig alltså om personer som fortfarande är på sannolika skäl misstänkta för mord, ett ovanligt bestialiskt sådant dessutom. Den enda anledningen till att de släppts är egentligen själva åldern.
En sådan ordning är orimlig. Det var den även när den infördes. Varnande röster höjdes redan då, och nu får vi se konsekvenserna av den. Den borgerliga regeringen som har ambitionen att reda upp i oredan efter Socialdemokraterna har här ett ypperligt tillfälle att rulla tillbaka en reform som aldrig borde ha genomförts till att börja med.
