Annie Lööfs ytterkantsfiasko

Annie Lööf har länge velat ”hålla ytterkanterna borta från inflytande”. Det var ett av grundkraven för att ingå Januariavtalet och ett av de huvudsakliga skälen till varför Alliansens fjortonåriga historia fick ett slut efter regeringsbildningen 2019. Lööf vill hålla Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna borta. Men linjen verkar snarare gett dessa partier en guldchans till tillväxt och profilering, samtidigt som det haft mindre positiva konsekvenser för både Lööf och hennes parti.

Ledare • Publicerad 5 augusti 2021

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

2017 och 2018 var Annie Lööf flera gånger den partiledare med högst förtroende i flera mätningar. I debatten hördes flera gånger tal om att Alliansen skulle ersättas av ”Annieansen” då Lööf och hennes parti gick så starkt i opinionen och hade börjat närma sig Moderaterna. Men drömsiffrorna började dala mer under slutet av 2018. Efter turerna kring regeringskrisen i juni har dock Annie Lööf fallit dramatiskt. Både Dadgostar och Åkesson har nu ett högre förtroende bland svenska folket än Lööf, som rasat efter juli. Detta lär svida något extra då Dadgostar bara suttit i tio månader jämfört med Lööfs tio år på partiledarposten. Lööf har gått från en ohotad etta till en femteplats i förtroendeligan på mindre än fyra år.

”Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna samlar nu var tredje svensk”

När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen hade partiet runt 5,6 procent. Alliansen ingick ett migrationspolitiskt samarbete med Miljöpartiet för att hålla partiet borta. Till nästa val ökade Sverigedemokraterna till 12,9 procent. Då ingick Alliansen tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet Decemberöverenskommelsen (DÖ). Till nästa val ökade Sverigedemokraterna till 17,5 Efter valet 2018 ingicks som bekant ett avtal mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet. Ett av syftena var att hålla ytterkanterna och då särskilt Sverigedemokraterna borta från inflytande. Framgången i denna taktik kan återigen ifrågasättas då Sverigedemokraterna närmat sig tjugotvå procent.

Annons

Vänsterpartiet har också gjort en skutt uppåt, trots eller kanske tack vare alla försök att hålla partiet borta. Partiet hade runt sex procent runt 2014. De ökade sedan under Löfvens första regeringstid till sju procent och efter Januariavtalets ingång började partiet öka till runt nio procent. Just nu ligger partiet i Poll of Polls på nästan tolv procent. Tittar man på Centerpartiet så har de fallit från sina toppsiffror runt tretton procent 2017 och ligger nu på lite mer än åtta procent.

Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna samlar nu var tredje svensk. Mer än fyra gånger så många svenskar röstar på dessa partier än på Centerpartiet. Det verkar inte riktigt som om försöken att hålla partierna borta vare sig lyckats så bra eller gett önskad effekt. Efter turerna med marknadshyror visade Vänsterpartiet mer muskler och tvingade Centerpartiet att backa. Centerpartiet har också stött ifrån sig hela borgerligheten och blivit det enda forna allianspartiet med en fortsatt rigid hållning mot Sverigedemokraterna. Inget annat parti verkar stötta Lööfs linje. Partiet har i detta avseende själva blivit ett ”ytterkantsparti”

Det är nog tydligt för de flesta utanför Centerpartiets partikretsar att man inte kan låtsas som Lööfs föredragna strategi vare sig är realistisk eller framgångsrik. Ytterkantsfixeringen har helt enkelt floppat.

EVIN BADRNIYA