GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Är nödvärn någonsin rätt?

Om en påtagligt aggressiv person – låt oss rakt av skriva dåre – först hotar och misshandlar ens sambo i ens hem och skriker att han skall döda en, tar man då inte fram älgstudsaren om man har en sådan för att skydda sig och sin familj? Och om dåren inte bryr sig om att man riktar vapnet mot honom när man begär att han skall lämna ens hus, utan tar tag i pipan så att ett dödligt vådaskott uppstår, skall man då dömas till fängelse? Nej, säger sannolikt svenska folket. Jo, säger dess rättsväsende.
Ledare • Publicerad 30 april 2020
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.
20180307 - Arrangerad bild av misshandel
Foto: anders Wiklund / TT / Kod 10040
20180307 - Arrangerad bild av misshandel Foto: anders Wiklund / TT / Kod 10040Foto: Anders Wiklund/TT

Det är ett autentiskt fall som uppmärksammats i Dagens Juridik och som med all rätt lett till offentlig debatt. Hovrätten tycket inte att nödvärnstanken räcker för att fria mannen. Istället vänder och vrider man på varje teoretisk möjlighet att agera och analysera situationen på ett annat sätt än vapenägaren nu gjorde.

Men Hovrätten resonerar inte bara etiskt tokigt (om än möjligtvis juridiskt korrekt) utan från en tokig utgångspunkt över huvud taget. Det handlar ju om en situation där nödvärnet skall beaktas: Har nödvärn tillgripits på ett sätt som är i överkant eller inom ramen för vad som är erkänd nödvärnsrätt? Men Hovrätten lämnar hela det fältet. Man för nämligen in aspekten av möjligheten att fly hela situationen.

Förutom att det är stötande att man ens skall behöva överväga att fly från sitt eget hem istället för att försvara sig och sin egendom, så överges ju i den tanken själva betydelsen av begreppet värn. Det kan ju över huvud taget inte handla om en eventuell nödvärnssituation om det inte förekommer något inslag av värn.

Ett värn är just ett värn av eller emot något. En form av aktivt motstånd. Och nödvärn är ett juridiskt legitimt värn. Men om inget motstånd, inget värn, är för handen, om vederbörande flyr i stället för att hävda sig, blir allt resonemang om nödvärnsrätt irrelevant. Då är det per definition fråga om något annat. Det är svårt att se annat än att Hovrätten, genom att föra in flyktaspekten, undergräver hela den rättsliga idén med nödvärn.

Det hela har nu överklagats till Högsta Domstolen. För svenska medborgares skull är det värdefullt, för att inte säga nödvändigt, att Högsta Domstolen tar upp fallet för prövning. Och i ett andra led förstås friar mannen.

Men inte heller det är nog. Hovrättens bedömning är inte en solitär händelse utan ett utslag av en lagstiftning på området som är verklighetsfrånvänd. Man måste ha rimlig möjlighet att freda sig själv och sitt hem med våld om så krävs. I dag är man i händelse av inbrott eller överfall dubbelt utsatt; dels av förövaren i sig och dels av ett lagrum som uppfordrar rätten att sätta sig i situationen av ett akademiskt seminarium kring de livsavgörande ögonblickssituationer som uppstår, och på osvikligt svenskt manér med förövarens rättigheter i fokus.

Det måste få ett slut. Svenskt rättsmedvetande är nog hårt prövat.

Fredrik HaageSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Smålandsposten och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.