Arbete sliter olika
Arbetsplatsolyckor och sjukdomar relaterade till arbetet är viktiga saker. Arbetsmiljöverkets nya statistik för 2019 visar att fler blir sjuka av sina jobb. Särskilt bland kvinnor har det skett en ökning. Myndighetens generaldirektör uttrycker en oro för att denna tendens skall komma att accelerera i samband med Coronakrisen. Vård och omsorg har varit tungt belastade verksamheter och är fortfarande kvinnodominerade yrken. Arbetsplatser måste vara hållbara miljöer och den bristande tillgången till skyddsmaterial under våren kan knappast beskrivas som hållbar.
Oro och brist på återhämtning pekas ut som viktiga förklaringar till att fler blir sjuka av sina jobb. I Region Kronoberg har exempelvis barnmorskor på förlossningsavdelningen i Växjö tvingats ransonera sina semestrar för upprätthålla bemanningen. Det lär ha varit en tärande situation.
I statistiken visas att arbetssjukdomarna, alltså åkommor som inte orsakats av regelrätta olyckor på jobbet, ökat med nitton procent från året innan. Det är en kraftig ökning som enligt arbetsmiljöverkets generaldirektör Erna Zelmin-Ekenhem förstärker bilden av att många kvinnodominerade verksamheter har en tung arbetsmiljö.
Det stämmer säkert och bör hanteras efter bästa förmåga. Men när det kommer till begrepp som anmälningsbenägenhet har vi fått lära oss att det alltid finns osäkerheter i beräkningarna. När det kommer till utsatthet för brott brukar det inte sällan finnas en kriminolog till hands som förklarar att upplevd otrygghet inte riktigt räknas, och att beslutsfattare därför bör undvika att försöka avhjälpa situationen.
När det kommer till den markanta ökningen av anmälda arbetssjukdomar visar det sig också finnas en rad osäkerhetsfaktorer. I rapporten från Arbetsmiljöverket framgår att ”Hur många arbetssjukdomar som anmäls beror förutom själva arbetsmiljön också på ändringar i regelverk, förändrad näringslivsstruktur, stora pensionsavgångar i vissa branscher, och anmälningsbenägenhet. Det är dock inte möjligt att i en rapport av den här beskrivande karaktären att analysera orsaker till enskilda års variationer avseende anmälda arbetssjukdomar.”
Ökningen av arbetssjukdomar kan alltså bero på en rad andra saker än att fler mår dåligt av sina arbeten. I återgivningar av rapporten finns också ett ensidigt fokus på just denna ökning som riskerar att osynliggöra andra viktiga delar. Till exempel att arbetsolyckor som leder till sjukfrånvaro är nästan dubbelt så vanligt bland män som bland kvinnor i Kronoberg, och betydligt vanligare än arbetssjukdomar. Fortsättningsvis var också trettiofyra av trettiosex omkomna i arbetet under förra året män, samtidigt som det antalet är i det lägre spannet för årliga dödstal under det senaste decenniet.
Män och kvinnor skall inte ställas emot varandra i onödan, det finns nog av sådant. Och förändringar i trender tyder på att något förändrats och skulle kunna behöva åtgärdas. Det är viktigt att statistik inte används till det utan faktiskt tjänar till att rikta insatser dit de behövs bäst. Därför behöver rapporteringen kring arbetsolyckorna nyanseras och slutsatserna dras först när data kan analyseras mer ingående. Kunskap skall vara ett verktyg och inte ett tillhygge.
