Arbetslinjen ligger fast
Det var bland annat mot bakgrund av detta som bidrog till att Alliansen vann valet och lyckades tillskansa sig egen majoritet i riksdagen under parollen att folk skulle jobba, inte gå på bidrag.
Det har nu gått åtta år sedan Alliansen kom till makten och igår samlades man för en "val-kickoff" i Nacka. Det råder inga tvivel om att jobbfrågan ter sig vara den enskilt viktigaste frågan för samtliga regeringspartier. Därför valde man att presentera ett specifikt sysselsättningsmål - fem miljoner ska vara i arbete år 2020. Vilket betyder att över 300 000 nya jobb måste till utöver de 250 000 som har tillkommit sedan 2006.
Målet är på intet sätt ouppnåeligt trots att det bör betraktas som väldigt ambitiöst. Därtill får det ses som ett mer greppbart mål än det som S stipulerar, alltså att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i hela EU 2020, vilket kan förefalla vara mer retorik än realpolitik.
Tre tunga ekonomer påpekade i tisdagens Aktuellt att flera av S föreslagna åtgärder i senaste vårbudgetmotionen snarare kommer ha negativ effekt på sysselsättningen - att jobben blir färre. Detta kommenterade Stefan Löfven genom att säga att experterna helt enkelt "har fel". Det blir således svårare och svårare för Löfven att framställa S som en jobbskapande kraft i svensk politik. Speciellt eftersom partiet lägger krutet på att göra det dyrare att anställa och bygga ut bidragssystemen istället för att sänka trösklarna på arbetsmarknaden.
Det är ingen hemlighet att det går bra för Sverige. Den före detta ledande socialdemokraten Sven-Erik Österberg som numera är vice ordförande i Riksbanksfullmäktige klargjorde i ett brev till tidningen New York Times att svensk ekonomi står sig bra och är bland de starkaste i Europa. Det kan tyckas underligt att det kommer från en socialdemokrat, men Österberg påpekar att han i sin nya riksbanksroll ska följa ekonomin sakligt, inte subjektivt.
Vad som däremot hamnat i skymundan är diskussionen om utanförskap, vilket var ett av regeringens nyckelord under valet 2006 och 2010. Men att i regeringsställning uttrycka samhällskritik är svårare än i opposition, något som Alliansen nu får erfara efter snart två mandatperioder.
De förändringar som gjorts på bland annat socialförsäkringsområdet, för att bryta långvariga och onödiga sjukskrivningar, har varit lika impopulära som nödvändiga, vilket oppositionspartierna dragit opinionsmässiga fördelar av. En del strukturella reformer är smärtsamma och dras med barnsjukdomar, något som i dagsläget knappast gör dem till valvinnarfrågor. "Folk ska jobba, inte gå på bidrag" kommer fortsättningsvis behöva vara ett grundläggande motto för den regering som även i framtiden vill skapa riktiga jobb, vare sig det är S eller M som huserar på Rosenbad.
