Arton inom lås och bom
Tills nu, eller snart, har den också tänkts skydda ynglingen från de fulla konsekvenserna av att begå brott. Länge har personer upp till tjugoett dömts till lindrigare straff än äldre. Men för brott som ger lägst ett års fängelse, alltså rätt grova brott, skall denna förlåtande princip försvinna enligt ett regeringsförslag.
Och det är på tiden. Sverige har skakats av flera fall där unga myndiga har misshandlat, mördat och våldtagit men utan att mötas av samma sanktioner som om de varit tjugotvå och uppåt, och då skall man veta att även i de fallen är svenska domslut ofta förfärligt honungslena.
Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna hade velat skärpa det hela ännu mer. Men att regeringen överhuvud taget rör sig i denna riktning, och trots ett förmodat trilskande miljöparti, är ett glädjande tidstecken. Svensk rätt har länge varit mjuk, men brottslighetens karaktär har hårdnat betydligt. Rättsväsendet, som knappt har varit i jämvikt med det allmänna rättsmedvetandet, har även kommit i bakvattnet av en rå verklighet.
Justitieminister Morgan Johansson ger också uttryck för ett av de många synsätt som skapat glappet mellan rätt och rättsmedvetande i Sverige. Han vill inte att förslaget skall omfatta även de som är femton och uppåt, med motiveringen att då ”...riskerar man att skola in väldigt unga in i kriminalitet”.
Det här ett officiellt svenskt tankespöke; att den som hamnar i fängelse blir ännu mer kriminell och att fängelsestraffet därför är kontraproduktivt och – om man följer resonemanget konsekvent - skapar ännu mer brottslighet genom sin själva existens.
Men om nu Johansson tror detta, hur kan han då försvara den reform han just presenterat? Logiskt innebär det att han skickar artonåringar att skolas in i kriminalitet. Artonårsgränsen är som sagt en godtycklig gräns. Det finns inget magiskt i den som innebär att en sextonåring har mindre grad av immunitet mot den moraliska farsot som väntar i ett fängelse än vad en artonåring har.
Även vid en generös behandling av inskolningsargumentet, alltså att man erkänner ett mått av giltighet i det, så är svaret inte svårare än att vi upprättar ungdomsfängelser som är utformade just med hänsyn till Johanssons farhåga men utan att ge avkall på det faktiskt att det handlar om fängelse och inte de socialtjänstvändor som ungdomskriminella skrattar gott åt idag.
Något för den kommande borgerliga regeringen att förverkliga.