Artskyddet måste landa rätt

Skogsnäringen är en av våra riktigt stora exporter. Det som är unikt för Sverige är att så stor del av skogen ägs av privatpersoner. Vanliga människor får äga och sköta skog som sedan blir till material för en framgångsrik exportindustri. Det är en enorm styrka för vårt land och avgörande för att de glesa delarna av Sverige skall skötas och ha livskraft.

Moderaterna och Kristdemokraterna gick till val på att förbättra läget för privata skogsägare. Det behövs nämligen. Nya tolkningar av lagar och regler har gjort det svårt, dyrt och oförutsägbart att vara skogsägare. Nu har Liberalerna i regeringen fått förtroendet att försöka lösa en av de stora knutarna, men mycket pekar mot att det istället kan bli värre.

I torsdags presenterades utredningen för att förbättra artskyddet. Det man vill åtgärda är den situation som uppstod för tre år sedan då Skogsstyrelsen meddelade att man inte kunde tolka lagen på annat sätt än att kravet på kännedom om fågelarter i skogen är totalt. Skogsägare måste själva gå igenom sina marker för att se till att inga rödlistade fågelarter finns där eller skulle kunna häcka där om de vill få tillstånd för att avverka.

För små familjeskogsbruk är det en mycket krävande uppgift. Skogsstyrelsen har larmat om en mycket stor arbetsbelastning på grund av att så stor andel av avverkningsanmälningarna måste prövas mot artskyddet. Fler anmälningar har också överklagats sedan den nya rättsutvecklingen tog fart.

Domarna som lett fram till denna situation har i flera fall hanterats av en av de personer som nu getts uppgiften att lösa den. Det kan förstås vara så att Liberalerna inte haft så många jurister att välja på, men detta framstår som lite för mycket av ett sammanträffande.

Jurister är förstås neutrala och tolkar bara de lagar som stiftats. Men Skogsstyrelsens nya tolkning av situationen byggde alltså på en rad domar som skapat detta läge. Någonstans har det skett en förändring.

Moderaterna och Kristdemokraterna har inte råd att göra sina väljare på landsbygden besvikna. De var i valrörelsen som ledde fram till deras regeringsbildning mycket tydliga med att situationen för jord- och skogsbrukare skulle bli bättre med dem i regeringsställning.

Man har inte råd med att det tillsätts utredningar som inte leder fram till tydliga förbättringar. Med utredare som har en historia av juridisk nytolkning som ledde till allvarliga försämringar för skogsbruket kan man inte vara säker.

Ett regeringssamarbete innebär alltid förhandlingar mellan parterna, men nu handlar det om centrala väljargrupper som måste få se förbättringar innan mandatperioden är slut. Artskyddet hör till miljöpolitiken men påverkar i allra högsta grad skogsbruket, landsbygden och skogsnäringen. Det går inte att kohandla med frågor som får så stor påverkan på så många områden.

Kronoberg och Småland är den del av landet där det finns flest småskaliga skogsbrukare. Det har ett egenvärde att vanliga människor skall kunna äga och sköta skog själva. De tunga krav som artskyddet så som det ser ut nu riskerar att leda till att människor ger upp. Att bara resursstarka personer har råd med de tjänster som krävs för att kunna sköta skog. Det vore en mycket ledsam utveckling, och något som går stick i stäv med högerns syn på människan och ansvarstagande.