Annons

Arvodets värde för demokratin

Att Stefan Löfven får en lägre lön än sin företrädare skickar signaler om ett tankeskifte inom Socialdemokraterna, en uppgörelse med självbilden av ett parti som vuxit samman med staten. Praxis har nämligen varit att partiledarens lön ska vara densamma som statsministerns.
Ledare • Publicerad 15 februari 2012

Löfven vinner respekt när han slår fast att det är ett klart större ansvar att vara statsminister än partiordförande. Samtidigt finns det reala ekonomiska överväganden i botten. Juholt hade lön från riksdagen, vilket Löfven saknar. Även om Socialdemokraterna nu sänker partiledarlönen ökar faktiskt utgifterna. Juholt fick (och får under ett år) ett tillskott på 87 000 kronor till riksdagsarvodet. Löfvens lön blir (bara) 115 000 kronor i månaden.

Få frågor engagerar så mycket som förmåner för politiker. Relevanta invändningar blandas med ett tröttsamt och allmänt gnäll. Missunnsamhet och avund är en sak. Det kan man möjligen leva med. Men i den populistiska klagan döljer sig en syn på demokratin som inte bör förbigås med tystnad.

Annons

Såväl Vänsterpartiet som Miljöpartiet har försökt att plocka poäng på förslag om sänkta riksdagsarvoden. I kommuner läggs motioner om sänkta eller helt avskaffade ersättningar. I Borlänge lyckades de gröna nyligen få nästan hela fullmäktige att avstå arvoden som gick till den socialt inriktade organisationen RIA, för att ta ett exempel.

Det är tveksamt om det senare beslutet är förenligt med det kommunala självstyret. I varje fall strider det mot intentionerna i lagstiftningen. Fullmäktige är lagligen förhindrade att bifalla en framställning från en förtroendevald som av någon anledning önskar att avstå sitt arvode. Även om utgångspunkten är likabehandling, så vittnar lagtexten om arvodets starka ställning genom skall-krav.

De förmåner som är kopplade till ett politiskt förtroendeuppdrag har såväl en praktisk som principiell funktion. Det ligger i det allmännas intresse att oberoende och självständighet värnas i politiken. Med rimliga ersättningar minskar risken för korruption och bestickning. Rätten till arvode innebär också att politiska uppdrag är möjliga att inneha för alla, det vill säga inte bara de som har råd att avsätta tid för politiken.

Kritiken mot arvoden är därför motsägelsefull. Den drivs av ett klassperspektiv (dom där uppe ska inte sko sig på andras bekostnad), men riskerar att i sin förlängning leda till att människor med lägre inkomster utestängs från det politiska livet.

Därmed inte sagt att debatten bör vara befriad från diskussioner om ersättningsnivåer. Men perspektivet bör vara brett och utgå från vilket värde vi tillskriver det politiska systemet, inte enskilda politiker.

Marcus Svensson
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons